...inte.

Vad jag tycker om grupper på Facebook.

De skulle kunna vara bra, men är det oftast inte.

Jag är med i en del, men inte så många.

En del har jag lämnat själv, i en del har jag mer eller mindre blivit uppmanad att lämna genom åren.

Det har då handlat om att jag går på tvärs mot den allmänna ordningen.

Jag har tror jag, varit med i 2 olika Uffe Lundell-grupper genom åren, men så inte längre.

Jag har gått med, gått ur, gått med igen för jag velat tillhöra, men till slut hoppat av för att aldrig mer få eller velat återkomma.

Mitt problem i dessa grupper har varit mitt debattinslag i knepigheten i att han har börjat dricka igen och som ett förmodat led i detta inte uppträder helt schysst mot sin publik vid vissa spelningar.

Att han dessutom kränger whiskeyglas och spritkaraffer till försäljning i sin souvernirbutik innan konserterna såg jag som ett extra besvärligt faktum.

Sånt ska man inte ifrågasätta i såna grupper.

Det ska bara vara dyrkan, punkt.

Ju mer alkohol, desto bättre!

Ulf Lundell får göra som han vill och de som han förvisar från sina konserter hade säkert gjort sig förtjänta av det var till stor del de flesta tyckares uppfattning.

Och om han har spritattribut till försäljning och vill tjäna stålar på det, så är det väl hans ensak.

Ja, det kan man väl tycka!

Vad hade jag att göra där att göra i gruppen med såna knepiga uppfattningar?

Det är inget kul att bli hårt åtgången, det tycker inte ens jag, så ibland har jag skjutit ut mig själv, eller till slut blivit förvisad.

Ja, inte vet jag.

Men jag tycker ändå att det är knepigt när en känd artist med kända missbruksproblem går ut offentligt med att han numera är nykter och sen ca 15 år senare på nästan samma offentliga vis, inte längre är det.

Skälet till att jag tycker det är att jag vet att det är lätt att ta efter en idol.

Ja, Ulf Lundell har varit min idol sen jag såg honom för första gången på Isstadion 1985.

Jag var 18 år.

Sen dess har jag sett honom exakt 50 ggr till genom åren.

Jag har alla hans skivor, jag har t om de skivor som inte ens borde finnas i en skivsamling.

Jag har läst hans böcker både fram och tillbaka, både utan och innan.

Jag känner honom inte.

Däremot känner jag till de problem som han brottats med under åren, missbrukarens.

Jag känner också till att jag själv använt honom, andra artister och författare som ett rättesnöre för mitt eget missbruk.

Det kanske låter oerhört naivt, men så är dock fallet.

Jag erkänner:

Jag har använt förutom Lundell, även Cornelis, Hemingway, Steinbeck, Kerouac och en mängd andra med en försmak för alkoholens rus.

Det är oerhört enkelt gjort, för att berättiga sitt eget användande tillgriper man vad slags skäl som helst.

Det har funnits en massa andra skäl för mitt eget drickande genom åren, men det här "igenkänningen" har gjort det lättare för mig genom åren att ljuga för mig själv och andra.

Det har inte varit hans fel, valet har varit mitt eget.

Men jag tycker ändå att det är en knepig sak som vi borde kunna diskutera.

Men som sagt, alkohol och Lundell ska man inte ifrågasätta, då kan man hamna i onåd.

Jag är inte med i några Lundell-grupper längre.

Och var jag står i min syn på Lundell som min idol numer skulle jag nog säga är oklart.

Kan man ens ha idoler, när man som jag gör, fyller 50 nästa gång?

I morgon eller någon annan dag ska jag skriva om de "självhjälpsgrupper" i 12-stegstappning jag varit med i på Facebook.

I vissa avseenden har de trots mycket bra saker, även varit rena rama "stjälpningsgrupper", det är min uppfattning.

AJÖKEN!