...End!

Sa Winston Churchill....

Han sa vidare:

"This is not even the beginning of the End.

But perhaps it's the End of the beginning"

Han menade då slaget om El Alamein 1942.

Det var första gången som engelsmännen gav tyskarna ordentligt på tafsen i Andra Världskriget.

Å andra sidan sjöng Jim Morrisson i the Doors att This is the End.

Jag vet inte så noga, allt beror nog på hur man ser på saken, det beror på inställningen.

Jim Morrisson mötte tyvärr sitt slut alldeles för tidigt.

Winston Churchill hade å andra sidan hälsan ganska så länge.

Jag väljer att se det som att varje slut ger möjlighet till en ny början.

Hur vi ser på saken!

Min innerliga önskan är dock att 2017 blir ett bättre år än 2016.

Inte för egen del, 2016 var för min del ett lika gott år som något annat.

Jag gjorde mina framsteg och hade mina bakslag, precis som vanligt.

Jag slog på arslet, reste mig, omvartannat.

Som Livet är!

Värre var 2016 för Världen och för människorna i den.

Det jag främst tänker på är de hemskheter som händer i Syrien, Irak och som präglar oss här borta i Europa.

Det påverkar även oss här uppe i den höga Nord, vare sig vi vill det eller inte.

Det jag främst tänker på är IS och följderna av samma idioter.

Jag tror aldrig vi har sprungit på en sådan genomgripande och isande ondska i historien förut.

De enda som IS möjligen kommer i närheten av är just Churchills fiender - nazisterna.

Men till skillnad från nazisterna försöker inte IS dölja sina brott eller sin ondska.

Tvärtom!, de saluför den till allmän beskådan för den som vill se.

Det här är något nytt, det här är något vi inte är vana vid.

Tyvärr så måste vi vänja oss.

IS är en Hydra.

En Hydra är en grotesk varelse med minst åtta huvuden.

För varje huvud som huggs av växer dessutom två nya ut.

Dess andedräkt är förgiftad och sprider död runt omkring sig. 

För att komma till rätt med en Hydra så måste den brännas ihjäl, förintas i atomer.

För att kunna åstadkomma detta krävs det exraordinära insater.

Insatser som det inte verkar som om någon är beredd att betala idag.

Vi får vänta och se, under tiden måste vi vänja oss med att leva med fruktan.

Just nu är fruktan i Turkiet, i morgon kommer den vara någon annanstans.

Jag är dyster idag!

Förlåt.

Jag ska försöka avsluta denna  blogg med en lite mer positiv klang.

I torsdags var jag på en katolsk minnesmässa för en mycket fin kvinna, mor till en annan fin kvinna.

Prästen där förklarade Livet och Döden på följande ganska enkla sätt

På ett sätt som även en Agnostiker av min rang med enkelhet faktiskt kan ta till sig:

Tiden/Livet här på jorden är en Vandring, en Pilgrimsresa och när döden inträder är det början på något nytt.

En ny och bättre värld.

Och kanske är 2017 just det, början på något nytt och bättre?

I så fall hade väl både Winston C och Jim M både fel och rätt beroende på hur man ser det.

Jag bestämde mig i alla fall där och då att jag är helt rätt ute.

Jag är en luffare, en vandrare och en Pilgrim.

I år ska jag vandra en jävla massa innan jag ger mig kast med Santiago de Compostela igen.

Och i år blir det de 20 milen mellan Pamplona och Burgos.

Och kanske hittar jag något där längs vägen som leder mig en bit vidare på min jakt efter svaren?