luffaren

Alla inlägg under september 2017

Av peter - 26 september 2017 20:25

...jag?

En del kallar mig en av de värsta brottslingarna i historien....


Det kanske stämmer, för jag har faktiskt dödat fler människor än de som fallit i alla krig i hela världen under alla tider.


En del människor har jag gjort till vrak.

Jag har förvandlat många förhoppningsfulla ungdomar till att bli samhällets olyckskorpar.

Miljontals av människor har jag förlett in på dåliga vägar.


Jag har förstört svaga och krossat många starka.

Vissa människor har jag förvandlat till dårar.

Jag lägger ut snaror för de oskyldiga och värnlösa.


Den förtvivlade äkta makan/maken känner mig.

Likaså barnen som gråter sig till söms varje kväll.

De föräldrar som har fått sitt hår grånat i sorg över sina barn känner mig också.


Jag har ruinerat miljoner och jag ska ruinera ännu fler!


Jag är Alkohol!

Av peter - 17 september 2017 12:37

...Mats Magnusson?

Jag gör det i alla fall....

 


Hängde man med i fotbolls-sverige under 80-talet och i början av 90-talet, så är namnet bekant för de flesta.

Han var ett tag en av sveriges i särklass vassaste anfallare.

 


Känd från MFF, Helsingborg, Landslaget, Servette i Schweiz, men i synnerhet från sin tid i Benfica - Portugal.

Han har nu med hjälp av Marcus Birro(som jag en gång gillade, men nu har rätt svårt för) skrivit en bok om sitt missbruk som synnerligen aktiv alkoholist.

Den heter "Masse-helvetet tur och retur"


Jag har läst en del försnack om boken.

Igenkänningsfaktorn i det han beskriver kring hans destruktivitet i missbruket är hög.

Han söp bort allt!

Berömmelse, vänner, familj och alla sina pengar som han tjänat som välavlönat fotbollsproffs.

Allt försvann!

Ett tag levde han faktiskt som hemlös och sov på parkbänkar eller i klubblokaler.


För mig gick det aldrig riktigt så långt.

Visserligen kom det till den punkt att min parkbänk var min vardagsrumssoffa.

Min dotter tog ett steg bort från mig.

Jag förlorade vänner som jag fortfarande har svårt för att förstå hur det gick till.


Jag hade dock min lägenhet och mitt jobb kvar.

Både dessa saker var jag för stolt för att förlora.

Jag sökte hjälp innan ALLT brakade och hade på så sätt mer tur än Mats Magnusson.


Det jag och Mats Magnusson har mer gemensamt än något annat är skammen inför sitt barn/barnen.

Skammen kan tiden på något sätt rensa i, men aldrig ta bort helt.

Så är det!


Varför är denna bok så viktig då i mitt tycke?

Jo, av flera anledningar.

Men främst för att det är viktigt att belysa att vem som helst kan drabbas av denna sjukdom.

Man kan på en väldigt kort tid gå från ett värdigt liv till ett helt hopplöst där snaran känns som enda lösning.

Boken visar också de som drabbas vid sidan om.

Den visar också på att man kan vända ett ovärdigt liv till ett synnerligen väldigt värdigt.

Vänner man har förlorat går också att ersätta.

Kärleken mellan pappa och barn går också att reparera.


Jag kommer köpa och läsa denna bok när den släpps.

Hoppas att andra också gör det.

Vi behöver prata mer om sånt här nämligen!


Tack Mats Magnusson!

Må du aldrig springa offside med alkoholen igen.


Av peter - 12 september 2017 13:59

...nu.

Men nu är jag hemma och tillbaka igen....


Hemma igen till det liv jag lever.

Till min vardag där jag har en plats.

För att kunna hitta hem och tillbaka till vardagen så måste man ibland komma bort.

Långt, långt bort.


Där har jag varit nu.

Jag har varit i mitt inre rum.

Där jag kan stänga om mig och lämna allt annat utanför.

Där inne har jag öppnat upp mina fönster för andra saker.

Gardinerna har fått fladdra fritt och dammet har yrt.

Svetten har tunnit ned i mina ögon och jag har viftat mot flugor.

Det har funnits otrolig prakt, men också stor fattigdom.

Jag har kommit i kontakt med min andlighet.


Jag har lämnat min comfortzone och hoppat lite grann ned i det okända och utmanande utan fallskärm.

För mig är det en livsnödvändighet.

En slags självvald exil med det absolut nödvändigaste som ryms i min ryggsäck.


Jag vet lite bättre nu vem den här mannen som bor i mig är.

En man som är 50 kan låta själen leva eller dö.

Vara nöjd med det man har och så ännu ett frö.

Det känns som jag gjort det.


Jag har gått ned ett par kilon, men inte så många jag hade önskat.

Jag har varit i kontakt med sociala medier mer än jag hade önskat.


I övrigt har jag fått ut det jag ville.

Och mer där till.


Jag är en lycklig man.

Ikväll är det Champions Leauge.

Nu ska jag till Palmyra Kebab.

Jag är hemma hos mina tjejer och jag har min dotter inom räckhåll.


Jobbet börjar först på måndag.

Rykten gör gällande att jag måste lämna FK för en ny Arb, givare 2019.

Men det är sånt som får vänta!

 

 

 

 

 

 

 

Presentation


Den här bloggen är min självterapi. Mitt största problem i Livet är och kommer alltid att vara Peter. Det är min utgångspunkt i den här Bloggen. Välkomna!

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2017 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

allmänt


Skapa flashcards