...blir skitig snö.

Är det inget jag uppskattar....

Då kan det hellre få vara!

Nästa vecka åker jag dock på vintersemester till både Hudiksvall och Sundsvall.

Där är det säkert bättre ordning på både snön och plogningen.

Idag har jag varit på Ombudsmöte.

Det är det mötet på året då det skall väljas till olika saker.

Jag blir aldrig vald till något, på 3 omgångar har jag inte ens lyckats bli rösträknare vid ett enda tillfälle.

Mig passar det alldeles utmärkt  

Jag är inte så bra på möten  

Intressant var att vi hade en inbjuden gäst.

Statssekreterare från Socialdepartementet, Therese...nånting.

Med sig hade hon även en sakkunnig, men vad hon hette har jag glömt, för hon syntes aldrig.

Det kanske var meningen också.

Jag vet inte egentligen vad en sakkunnig ska göra?

Hon kanske ska hoppa upp på scenen om statssekreteraren blir osaklig?

Statsekreteraren Therese pratade i alla fall om sjuktalen och vad man gjorde med dom.

Efter ett tag av undran så ställde jag frågan om de inte ibland kollade orsakerna oxå.

Där vart hon lite svävande och ännu värre blev det när jag drog kopplingen till den digitala teknikens utbredning.

I alla fall jag tror att mycket av den sjukdom vi ser idag som är kopplad till stress, utbrändhet och psykosomatiska sjukdomar kan härröras av det faktum att vi ska vara påkopplade, uppkopplade och nåbara hela jävla tiden.

Lägg sen till det faktum att vi till stor det träffas genom bildskärmar på olika sätt utan riktiga möten mellan människor, så tror i alla fall jag att vi är inne på en farlig väg...

Tänk bara på de här "skärmgångarna" som glömmer både övergångsställe och röd gubbe med trafikolycka som följd.

Livsfarligt!

Min undran vann nog inte så mycket fäste i Socialförsäkringsdepartementet.

Inte hos den sakkunniga heller om jag ska vara ärlig!

Men om man tillbringar 5 minuter tillsammans med en tonårstjej, vars mobil innehar 3% kraft kvar i batteriet och det samtidigt saknas nära tillgång till mobilladdare, så lovar jag att det blir stressigt, både för henne och mig.

Hellre en utbränd mobil än utbrända människor.

Kanske skulle man starta mobilbrännarbål?

Kanske skulle vi börja prata med varann efter det på riktigt?

Fan tro't!

Noterar för övrigt att Krister Pettersson ska bli ny Förundersökningsledare för Palmegruppen.

Inte den Christer Pettersson, Gudbervars.

Om han hade  blivit det på sin tid hade det kunnat bli ordentligt jävla rörigt!

...många!

Att en blogg återuppstår i mitt namn....

Inte heller det faktum att Indianer återigen är inblandade.

Jag är ju en asfaltsindian!

Inte heller det faktum att det nog kommer att handla en hel del om Alkohol framledes.

Jag vill vara en nagel i ögat på tystnaden som råder!

Caminon.

Som bara ligger där...

Det handlar en del om bekräftelsebehov, såklart - jag erkänner.

Jag vill inte ha denna defekt, men jag står för den!

Har man följt med på "fejjan" så har man nog förstått att ett kraftigt återfall skulle komma.

Tecknen har i själva verket varit många.

Jag har ett behov av att skriva och tycka saker.

Det är min självterapi.

Jag mår bra av att prata om vissa saker.

Jag mår ännu bättre av att skriva om en del saker.

Jag måste få tillåta mig själv att må bra.

Jag kan förstå att det blir svårigheter med min trovärdighet.

Den här bloggen har åtminstonde lagts ned 2 ggr tidigare i historien och hoten om nedläggning har varit ännu flera.

Jag är verkligen ingen perfekt människa, mina fel och brister är i själva verket väldigt många.

Det erkänner jag för vem som helst, när som helst..

Trots att jag borde veta bättre, återupptar jag här och nu något som i själva verket kanske borde ha varit dött och begravet för alltid.

En direktkanal in till vad jag tycker, tänker och känner, till det som är jag.

Till en del som är en del av mitt Joharis fönster.

Det får visa sig om det blir bra, eller om jag kommer att må bra av det!

Jag får stå för detta "Lazarus".

Den digitala teknikens förbannelse, den som jag värjer mig så för, men ändå torskat så hårt på.

Det är bara att erkänna även här, jag är nog en av de värsta torskarna.

Fan illa och krampaktigt försöker jag visa upp något annat, i synnerhet på jobbet.

Hade väl inte tänkt skriva så mycker mer här idag.

Men kan väl kosta på mig att uttrycka några sammanfattande tankar om förra veckan.

När man inte trodde det kunde bli så mycket värre det där med Trump, så kom snön som ett plåster på såren.

När man tumlade runt i den utan att kunna komma hem så gick Leonard Cohen och dog.

Nä, det var ingen bra vecka!

Men som den gode Leonard sjunger: