...idag.

På tunnelbanan....

Han gick på tuben och tiggde pengar till härbärge.

Jag har hört honom på tunnelbanan förut, men det här var första gången jag "såg" honom.

Han fick de slantar som legat och skramlat ett tag i min vänstra bröstficka och vi började språkas vid.

Han berättade att han var ren från heroinet, men att han nu gick på starköl mot den värsta abstinensen.

Jag berättade vad jag var och att jag kunde ha en aning om hur han emellanåt hade det.

Vi pratade självhjälpsgrupp, men jag förstod rätt snabbt att det i nuläget inte var ett alternativ.

Det var inte det viktiga för honom.

Det viktiga för honom var att överleva dagen.

Han stod rätt långt ifrån det mesta.

Ett delat säte under max 2 minuter gav en inblick i en kille som saknade precis allt det vi andra tar rätt så givet.

-Jag har inget sammanhang

Det var vad han sa...

Han saknade riktiga vänner, familj, jobb, försörjning och bostad.

Det var det sammanhang han menade.

Vad ska man med en självhjälpsgrupp till om man inte har en skymt av ett sammanhang?

Om vi möttes nån mer gång skulle han berätta sin historia.

Det var en sorglig historia sa han.

Jag var övertygad om att han hade rätt.

Vi skiljdes åt efter 2 stationer.

Jag gick av och han fortsatte längre inåt vagnen, rabblandes på sin inlärda tiggarvisa.

Min färd gick vidare på en fungerande rulltrappa upp till Tvärbanan och ett tryggt hem.

Det är mycket det som livet går ut på.

Att vara en del av ett sammanhang och att finna någon slags balans i det.

Men är man inte en del, eller saknar alla andra delar, så skiter man nog i det där med balansen.

Att fly bli ett alternativ!

Jerry Williams är död.

Sorgligt!

Lundell högpresterar igen.

Dubbel-cd kommer på fredag.

Bok på 600 sidor i maj.

Jag har förbeställt båda.

Det mesta är som vanligt.

Jag stör mig på alla trasiga rulltrappor och turtlesmänniskor i tunnelbanan.

När jag kommer hem stör jag mig på att jag stör mig.

I morgon ska mina arbetskamrater få godis.

Jag tar min 12-års-medalj av nykterhet.

På kvällen ska jag och Sabine fira det med en middag.

Jag har ett sammanhang....