...Text-tv.

Att människor runt om i världen lider mer av psykisk ohälsa än av fattigdom....

Alltså:

Man är mer olycklig i det faktum att man mår dåligt i själen, än av det bittra tillstånd fattigdom för med sig.

Nu skulle man ju kunna påstå att fattigdomen i sig är roten till att man mår psykiskt dåligt.

Till en viss del kan det nog vara så!

Men mot det i allt för stor utstäckning talar, att man faktiskt inte kan köpa lycka för pengar och att man inte blir särskilt lycklig inombords bara för att man har pengar undanstoppade på Caymanöarna.

Den här undersökningen som jag läste om visade dessutom tydligt att vi i Västvärlden satsar allt för lite på en fungerande vård för våra själsligt sjuka.

Vi lägger helt enkelt för lite pengar och omsorg om dessa människors vård rent samhällsekonomiskt.

Det blir ju en besvärlig ekvation då kan man tycka, eftersom just själslig sjukdom är det som nu samhällsekonomiskt lyser som den stora faran i stadsbudgetar och som slår i taket när det gäller sjukskrivning.

Jag ser psykisk ohälsa runt omkring mig varje dag.

Jag upplever den.

Jag försöker stävja den och trösta bort den, men oftast är jag handfallen

Jag ser missbruk runt omkring mig varje dag.

Jag är själv en f d missbrukare.

Jag inledde mitt missbruk genom självmedicinering därför att jag mådde själsligt illa.

Jag var stark, jag tog mig själv igenom och ur.

Jag hade dessutom en stor portion tur.

Jag fick hjälp.

De flesta som drabbas av ovanstående är inte så starka, speciellt inte när det pågår.

Alla har inte samma tur som jag.

Alla får och vågar faktiskt inte söka hjälp!

Hur många ska gå under innan vi börjar prioritera till vad som är viktigt i Livet?

Jag har inga svar.

För övrigt fick jag nyss vetskap om att vår Julafton blir ett par deltagare kortare.

Två medlemmar kommer inte eftersom vi har deklarerat Vit Jul.

Med Vit Jul menas nolltolerans med alkohol den kvällen.

Beslutet togs med hänsyn om omsorg kring en av de inblandade, kring en av de som nu inte kommer.

Nu sprack det.

Är jag förvånad?

Ja, faktiskt.

Jag trodde i min enfald att man skulle kunna ställa över flaskan en enda jävla Julafton.

 

Catharina Westerberg Holmström

12 december 2016 21:05

Psykisk ohälsa har fortfarande ingen riktig status i samhället men det har ändå gått mycket framåt de senaste typ 10-15 åren. På det sättet att vi vågar prata om det med varandra över huvudtaget. Det som gör mig fundersam är att generationen efter oss verkar må sämre trots det.....Själv har jag alltid längtat efter öppenhet men kämpat samtidigt för att jag har vetat att det är det enda sättet, tror jag.........Livet är en stor utmaning och en viktig balansgång. Ingen lätt nöt att knäcka. Jag gör som jag alltid behöver göra egentligen när det blir för mycket funderingar. Går ut i naturen! Tar med mig vovven förstås. Det blev en lång harang här för att jag känner starkt för allt du skriver. Har egentligen mycket mer att säga men lämnar det här och nu. Den närmaste familjen får prio ett här på julafton och jag ska njuta i första hand av den 👍😊

peter

17 december 2016 11:17

Bra beskrivet. Extra bekymmersamt är det faktum som du beskriver. Nästa generation verkar må ännu sämre. Ännu mer skäl då att faktiskt göra ngt aktivt...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...tid. Ulf Lundell och jag.... Över 35 år. Det är lång tid och tid betyder.     ("den vita viskningen", gitarren som heter så för att den är vit och knappast låter)   Han vet inte vem jag är. Jag tror jag vet vem han är.   198...

...ger sig på Försäkringskassan. Det verkar tillåtet för alla att göra det ideligen....   Nu har jag ju bara 1 dag kvar av min anställning där. Men ett litet försvarstal tänker jag ändå ge dem.   En organisation eller myndighet innehåller...

...igen! Vad är det de inte har fattat av historiebeskrivningen?   I åtminstonde 2 större städer i Sverige marcherar alltså nazister på 1'a maj 2019. Flera 100-tals. Jag kan inte annat än anta att de är väldigt lågbegåvade, men igångsatta a...

...Paris! 2 ggr på tågluff i slutet av 80-talet.... 2 ggr på 00 talet som vuxen. Jag har varit inne i Notre Dame med min mamma. Jag föredrar dock Sacre Coeur.   Frankrike var länge mitt favvoritland näst efter Sverige. Numer är Frankrik...

...över saker och ting. Längre....   Det är därför den här bloggen slumrar så sött mest hela tiden. Nu när jag skulle logga in, så kom jag knappt ihåg lösenordet. Men nu blir det i alla fall av.   Det händer att det finns dagar då jag t...