...begrepp.

Som får mig att bita blod i min läpp....

Jag är lite orolig inför morgondagen.

Comeback på Servicekontoret efter ca 1,5 månads bortovaro.

Min plats på Golvet är bortrationaliserad, allt ska styras till det digitala.

Jag är en runsten, min tid som golvHitler är över.

Jag nödsakas anpassa mig, lära mig nytt.

Det känns lätt störande, jag får helt enkel lita på min charm.

Men varför skulle inte jag?

Mina kollegor och chefer har låtit mig vara en del av golvet, golvet en del av mig - länge nog nu.

Allt har ett slut kanske, eller kanske ska man byta jobb?

Såg Laleh på tv.

Funderar på om hon är bra eller dålig, sann eller osann.

Jag bestämmer mig för att hon är bra och annorlunda.

Idag upplevde jag på nära håll en sån där skärmgångare i Sundbyberg.

En häftig inbromsning och ett signalhorn avstyrde det hela och mannen gåendes mot rött häftigt inbegripen i ett samtal hoppade nästan ur brallan, men klarade sig ifrån att sumpa telefonen.

Våra telefoner håller vi hårt i.

Utan det digitala går vi under.

Jag tror tvärtom, eller åtminstonde balans.

Lönerevisionen är över.

Det känns tomt.

Kollade min status som anställd härom dagen.

29 år och 10 månader på Försäkringskassan i skrivandes stund.

Snart är det dags för nit och redlighet i statlig tjänst.

Vi kommer att vara 3 på Julafton.

Jag ser fram mot det!

Idag lyser det väldigt klart att en av de där 3, den yngste är en själens krigare.

Hon har vunnit över sig själv, det är oftast den svåraste matchen.

Jag är stolt för det.

Hon är det säkert oxå.

Förövrigt är en annan av de där 3 också en Amazon, en fighter.

Jag, jag har inget krig, om jag någonsin haft nåt.

Jag glider nog mest runt omkring i det här som kallas Livet.

Gör det så bra som jag kan, en dag i taget.

Lugnast så!

Är det någon som kan berätta för mig var Ulf Lundell har tagit vägen?

Jag tycker att han är spårlöst försvunnen.

Kom tillbaka, allt är förlåtet  

Tills dess har jag Kiss.

Nästa år 2 ggr dessutom.

Både i Göteborg och i Stockholm.

Träffade en väldigt fin man igår.

Han är i sorg, det var tungt och nästan ohanterligt att se.

Samtidigt en otrolig manifestation, ett bevis på vilken kärlek han måste ha upplevt med en livskamrat som nu tyvärr inte längre finns bland oss.

Vansinnesdåd i Berlin och i Turkiet.

Vi lever i en hemsk tid, måtte 2017 bli bättre, det måste bli det.