...lottad!

Jag är mitt uppe i flowet fram till 50-årsdagen....

Det är det här jag sett fram mot, det är det här jag väntat på av 2017.

Det känns som om det här är mitt år av kickar, resor och chansen att göra roliga saker.

Kanske är det så, kanske tillåts det att vara just så av de som står mig nära?

De bjussar nog på det av kärlek och en stor portion omtanke om mina galenskaper.

Jag är i så fall mycket tacksam  

Yes, jag är mitt inne i det.

Jag har semester och är fylld av Kiss(rockgruppen).

  OBS: dessa bilder har jag inte tagit själv, de har jag lånat av andra kissnördar som snällt delat med sig.

Nyss hemkommen från Göteborg så är jag redo inför kommande uppdrag.

Prag med mor, dotter och brorson nästa helg och mer semester.

Men där i mellan denna helg och en kommande arbetsvecka som jag inte riktigt vet hur jag ska få till.

Jag börjar bli lite halvgöteborgare!

På måndag ska jag nämligen dit igen.

Jag har aldrig velat erkänna att jag till rätt stor del gillar Göteborg, förutom deras väder.

Det är väl det där med alla deras jävla fotbollslag som genom åren satt ideliga käppar i hjulet för Aik.

Jag är inbjuden dit för två föreläsningar.

Finfint Hotel, taxi hit och dit och sen flyg till Bromma och hem igen på tisdag.

Det låter ju rätt flaschigt, det kan jag hålla med om.

Men det innehåller också en hel del portion allvar, det handlar om mig själv.

Det är min arena, det är min scen.

Någon större stjärna än så har jag inga som helst visioner om.

Det handlar om det jag delar med mig av, den tid i mitt liv där jag levde i missbruk.

De kommer att få se en man som fullständigt öppnar upp en dörr som jag förr inte släppte in någon bakom.

Nu visar jag det jag förr såg till att dölja.

Jag är bra på det!

Det sprider sig...

Hösten kommer att fortsätta med mer av den här varan.

Fler och fler tar kontakt.

Jag är glad för det.

Om jag en gång var en anonym alkoholist så är det idag jävligt långt dit.

Men det här är mitt sätt att betala tillbaka till Livet, att jag fortfarande finns kvar för att få göra allt det här roliga.

Det fanns en tid, det var verkligen ett par kritiska ögonblick där det stod och vägde om jag skulle stanna kvar eller lämna.

Numera ställer jag mig aldrig dessa frågor.

Idag älskar jag livet.

Jag vill vara kvar!

Men jag glömmer aldrig....

Det mörknade i fjärran, det blåste upp till storm.

Jag var ensam och fast vid en falsk och listig livboj mitt på havet.

Men några gav mig en bra båt och sa åt mig att styra efter stjärnorna.

Om jag föll av skulle de snabbt dra upp mig.

Jag klarade av det, det var inte svårare än så.