...människor.

Är oftast givande på något sätt....

En del mer än andra såklart och en del önskar man nog att man varit utan.

Men av båda ovanstående går det att lära sig saker.

Man kan ta med sig det man vill ha och lämna resten.

Jag skulle nog säga att jag är ganska öppen.

Är inte speciellt hemlig, den här bloggen är ett tecken på det.

Att jag åker runt och pratar om mig själv är ett annat.

För att kunna möta andra människor så måste man öppna upp.

Det har inte alltid varit så här.

Förr höll jag dörren stängd och drog mig undan gemenskap och samtal med både kända och okända.

Det var först när jag ändrade från stängd till öppen som jag började växa som människa.

Jag önskar att ovanstående skulle gälla för länder, kulturer och religioner också.

Vi kan inte stänga oss inne och resa murar omkring oss.

Inget bra händer i ensamhet och isolation.

Mitt projekt med att ta mig gåendes från Nynäshamn hem till Trollbäcken havererade i tristess.

Igår tog jag mig visserligen från Nynäs till Ösmo, men det var stentråkigt.

Bara jag och en bilväg.

Inte ens jag som är asfaltsindian kan tycka det är kul i mer än 2 mil.

I morse vaknade jag utan några som helst planer mer än att jag visste att jag skulle ut.

Fick en inbjudan och efter lite snabbt kaffe så var jag ute på promenad med en fin gammal vän och två hundar.

Vi gick vid Gammelström och Nyfors.

Det var ett fint möte.

Jag måste säga att att Tyresö är rätt så fantastiskt.

Vatten, sjöar och hav överallt vart man än går!

Jag gillar det.

I Norrort fanns knappt en vattenpöl ens när det hade regnat.

Vi lämnade varann och jag fortsatte ett tag ensam.

Då mötte jag dessa:

Vad är det för nåt?

Rådjur eller hjort?

Jag gissar på hjort, men vet inte så noga.

I vilket fall ett bra möte.

Det blev i alla fall ganska så varmt efter ett tag.

Jag frågade en man på en bänk om jag fick sätta mig bredvid honom ett slag i skuggan.

Det fick jag och vi började språka om både det ena och det andra.

Det visade sig att han kom från Kamerun och via Barcelona hade han nått till Sverige/Tyresö på 90-talet.

Vi snackade lite fotboll och gårdagen match mellan Kamerun och Chile.

Vi enades om att Kamerun var ganska bra framåt, men att försvaret sög.

Jag förklarade vad jag jobbade med och han berättade vad han jobbade med.

Han jobbade inom hemtjänsten, men bara maj-september.

Resten av året bodde han i Kamerun.

Han berättade att många av de äldre han mötte i sitt jobb nästan aldrig några besök av sina barn.

Så var det inte Kamerun och inte i Spanien heller för den delen.

Där levde man med sina föräldrar.

Jag gav honom rätt i det.

Sen förstod han inte heller varför vi var så ledsna här.

I Kamerun kände han många som knappt hade mat för dagen men de skrattade ändå.

Jag insåg att han förmodligen hade rätt i det också.

Vi tog varandra i hand och skiljdes åt.

Det var ett bra möte!