...tid.

Ulf Lundell och jag....

Över 35 år.

Det är lång tid och tid betyder.

("den vita viskningen", gitarren som heter så för att den är vit och knappast låter)

Han vet inte vem jag är.

Jag tror jag vet vem han är.

1985, vaktmästare på FK.

En tjej i där vaktmästeriet spelade Lundell på kassett.

Jag blev såld och gick ut och köpte ett par lp direkt.

Kär och Galen hade jag redan hemma, men hade bara spelat igenom utan att egentligen faktiskt ha hört.

Böckerna.

Jack, Vinter i Paradiset och Sömnen.

De slukades på en vecka och orden han skrev satte obotliga ärr i min hjärna.

Självklart var allt det han skrev sant - fattades bara annat.

Han var en ordförmedlare.

Orden blev mina.

Sedan dess har det varit vi 2.

Ibland mer, ibland mindre, men ändå alltid.

1985, Isstadion - Hovet - jag var där själv.

Det var han och jag.

Det var för mig låtarna spelades.

Jag visste att efter det att så här skulle det vara.

Ingenting kunde vara mer rätt än det här.

Den mannen visste vad hela skiten gick ut på.

Alkoholen var ju ett självklart dragplåster.

Men inte bara det.

Visionen om kvinnan.

Ett piedestalfilosofi.

Frihet tror jag det var mer.

Rakt in i skallen, rakt in i blodet.

Ett längtan, en möjlighet till något annat.

Idoler hade jag redan.

Men det här var nåt annat.

Jag blev med det en annan.

Det blev ett sätt att leva.

Och han en man att följa i alla angelägenheter.

Jag spred nog religionen vidare.

Men om mina polare kanske fick en knapp förkylning så blev jag istället obotligt sjuk.

Jag ville inte bli frisk.

Jag fick faktiskt med mig 10 grabbar med tält till Gotland 1986.

Vi skulle göra som i boken Jack.

Sen dess har jag aldrig varit där och kommer nog aldrig dit igen.

En del tjejer gick på min story.

En del andra inte - bye, bye till dem och dem bye, bye till mig.

Nån tyckte nog att vara ihop med mig var som att vara ihop med 2 snubbar samtidigt.

Min exfru såg till att stämma möte med honom på Zinken för en 30-årspresent till mig.

Det var till och med i Radio.

Den presenten är ff den första sak jag tar med mig om det börjar brinna hemma.

Jag kan idag hajja att det blev lite rörigt.

För mycket!

Det här var ju inte nyttigt.

Det hajjar ju vem om helst.

Balans har aldrig varit min pryl.

Är nog inte nyttigt fortfarande, trots att stormen som red mig sedan länge har bedarrat.

Plötsligt slutade han dricka.

Han höll på att dö av det.

Det bekom mig inte särskilt.

Men lite knepigt var det nog ändå.

51 konserter står jag på.

Den 50'e var i Östervåla av alla ställen.

I sommar blir det nr 52 och nr 53.

Han gav upp Stockholm för Skåne.

Det skulle jag aldrig kunna göra.

Han krökar på rätt duktigt igen.

Åkt dit ordentligt för rattfylla.

Jag är nykter och har aldrig ens haft körkort.

Han är en dysterkvist.

Jag försöker se det mesta positivt.

Han kan vara jävligt taskig mot sin publik.

Jag är rätt skojfrisk och schysst mot mina kunder på jobbet.

Idag vet jag att vi är ganska olika.

Samtidigt vet jag att vi har en hel del likheter.

Han kommer aldrig att försvinna helt även om han på senare år har tonats ned avsevärt hos mig.

Tack och Lov att det är Lundellsommar igen.

Nu blir det i alla fall regn!