...igen!

Vad är det de inte har fattat av historiebeskrivningen?

I åtminstonde 2 större städer i Sverige marcherar alltså nazister på 1'a maj 2019.

Flera 100-tals.

Jag kan inte annat än anta att de är väldigt lågbegåvade, men igångsatta av någon lite mer begåvad.

Så såg det ut på 30-talet också!

Vi vet hur det gick sen.

Nazisterna möts av motdemonstranter.

De verkar ju inte så sällsamt begåvade de heller om jag ska vara ärlig.

Båda falangerna ger sig på varandra och på Polisen.

Jag tycker gentligen inte att det ena gänget är mycket bättre än det andra.

Våld har aldrig varit någon lösning och föder som bekant bara mer våld och hat.

I Spanien har de börjat lyfta fram Franco som en rätt schysst snubbe.

Statyerna och fotografierna dammas av och allt verkar glömt.

Människors minnen är kort.

Jag har fått klartecken för ytterligare 1 år.

Besökte min husläkare för en liten tid sen och han gav mig ett greencard till nästa gång vi ses.

Allt var faktiskt helt i sin ordning, förutom att jag är en lätt åldrad, romantisk och nykter idiot precis som vanligt.

Jag tycker att det är ett elände att gå till husläkaren.

Min pappa är den störste hypokondriker jag känner till.

Undrar om inte jag är den näst störste hypokondriker som jag känner till?

Fast på ett helt motsatt sätt.

Medans han gärna pratar om alla sjukdomar han tror han har, så håller jag på fullständig sekretess kring de jag eventuellt skulle kunna ha.

Medans han gärna går till läkarn och undersöker sina inbillade sjudomstillstånd så går jag helst aldrig till Vårdcentralen överhuvudtaget, för det är när jag går dit jag tror att de hittar allt möjligt och per automatik ger mig den sista dödsstöten och biljetten till överfarten.

Jag vet inte varför jag blivit så.

Kanske har det med åldern att göra?

I vilket fall så blir det så i min skalle.

Faktum är att jag brukar försöka manipulera mig ifrån att gå till doktorn.

När min årsförbrukning av min blodtrycksmedicin är slut ringer jag hit och dit för att försöka manipulera och finta nån syster eller sköterska till nån förlängning utan att behöva gå dit överhuvudtaget.

Ibland går det, ibland går det inte längre.

Just nyss gick det alltså inte längre!

Det är faktiskt så illa att jag inte planerar så mycket bortanför läkarbesöket.

Jag föreställer mig att det som finns där bortanför kanske inte blir av helt enkelt.

Inte med mig inblandad i alla fall.

Men nu blir en jävla massa av och det blir lite bråttom med allt jag vill göra tills nästa läkarbesök.

Därför är det ibland stressigt att vara jag.

Kanske borde jag gå i terapi för det här istället.

Låta nån rota runt i skallen på mig.

Det kan jag göra om tillfälle ges, det gör jag själv rätt ofta, det är inget som skrämmer mig.

Fredrik Wirtanen.

Eller är det med V som i Virtanen.

Skitsamma.

Jag ska läsa hans bok.

Han åkte ju i Metoo.

Undrar om det inte faktiskt var han som straffades hårdast i Sverige?

Ja, näst efter han Teaterchefen som faktiskt tog livet av sig.

Säkert var det så att Wirtanen var en skitstövel i många sammanhang.

Men förmodligen ingen drogandes våldtäktsman.

Jag hade svårt att tro det då och har lika svårt att tro det nu, efter att ha läst en del utdrag ur hans kommande bok.

Det var ett jävla drev han fick efter sig.

Jag gillar inte drev, har aldrig gjort.

Det hat som spydde över honom då och som fortfarande visar sitt fula tryne ibland kan jag inte ens föreställa mig.

Jag kan ha en liten aning.

Jag har faktiskt ett enmansdrev efter mig.

Det gör faktiskt tillräckligt ont ibland, fast jag borde veta bättre.

Tack till er som stödjer mig i det - ni vet vilka ni är!