...förändring.

Börjar inuti oss själva....

De flesta människor är utstuderade vanedjur.

Vi mår bra av rutiner och gillar egentligen inte alls att behöva ändra våra vanor.

De ger oss trygghet och en känsla av allt är som vanligt, lite lagom så där.

Vi håller hårt på våra sanningar, även om de blivit till lögn.

För mig blev det till slut så att en vana blev ett missbruk.

Det som blev vanligt i mitt liv var att avrunda varje dygn med en flykt.

Jag var oerhört medveten om hur kring jag skulle lyckas styra dit varje dag, till slut blev det för mig normalt.

Lögnen var mig närmare än sanningen och jag ljög för andra, men framför allt för mig själv.

Människor runt omkring mig ropade på förändring.

Jag hörde deras röster, men jag förstod aldrig vad de sa.

Det var deras önskemål om att jag skulle förändra mig.

Jag vägrade, eller rättare sagt - jag kunde inte.

Jag visste inte hur jag skulle kunna genomföra förändringen.

Däremot tyckte jag att jag kunde kontrollera både mitt liv och mitt missbruk.

Andra försökte bestämma om mig och tryckte på att jag måste förändras.

Mitt svar blev att jag satte hälarna i marken och vägrade envist.

Jag skyllde på än det ena, än det andra.

Det fanns gott om utomstående syndabockar som fick klä skott för varför jag inte ville kliva ur min komfortzon. En bedrövlig plats som till slut blivit min lilla missbruksbubbla där jag gömde mig bakom låst dörr och fördragna gardiner i total ensamhet.

Jag hade blivit blind för möjligheten till förändring.

Jag var fullkomligt övertygad om att mitt liv skulle behöva vara så här.

 ”den kära gamla vännen” Alkohol ställde alltid upp.

Den skulle "olyckskorparna" ge fullständigt fan i!

En dag hade i alla fall stenarna i min ryggsäck blivit så pass många att jag slutligen gav upp.

Mitt liv var nästan bara konsekvenser.

Jag var praktiskt taget öppen för vad som helst som kunde leda min väg bort från vad jag hade hamnat i.

Jag styrde stegen mot en självhjälpsgrupp.

Det var en bra början!

Det var ett bra första steg, men jag hade inte kunnat åstadkomma någon varaktig förändring och jag hade inte varit där jag är idag om jag inte snappat upp något som människor där ideligen sa.

"jag är här idag för min egen skull"

När jag förstod vad de faktiskt menade, så blev det lättare och jag började förändras långsamt- en dag i taget.

Vanor som blivit missbruk är farliga.

Missbruk och vad som kan missbrukas varierar.

Det kan vara alkohol eller knark.

Det kan vara mat eller godis.

Spel eller Sex.

You name it!

När vanor blivit missbruk, blir själva missbruket det vi flyr i.

Vi kan till slut inget annat.

Det är en falsk profet.

Det leder bara ner.

Idag försöker jag inte pådyvla förändringar på någon annan.

Jag vet att jag kommer att vara föga framgångsrik i det.

Det måste börja hos dem själva....