...sidor.

Jag har flera stycken....

Ett av mina största tillkortakommanden och det som faktiskt ger mig mest ångestpåslag i vänster bröst är postförsändelser.

Inte vanliga brev, räkningar och sånt.

Närå!

Det är paket det gäller.

Paket som kräver en insats av mig.

Det är inte heller det att jag är arg och irriterad på Postnord som så många andra.

Däremot så blir jag sur och grinig i största allmänhet mot min omgivning om det är ett paket som jag ska skicka eller ta emot.

Jag vete fan vad det är.

Det blir värsta stresspåslaget hos mig.

Blodtrycket sticker till 160/120.

Sömnlöshet.

Jag drömmer om avier, inslagning och att jag inte hittar början på tejprullen.

Jag säljer inget på Tradera, däremot så handlar jag desto mer.

Mest lp-skivor o liknande.

Problemet ligger inte i själva handlandet.

Jag vinner nästan alla auktioner jag är inblandad i.

Ångesten och skräcken kommer när jag får en massa uthämtningslappar och sms i mobilen om att jag har paket att hämta.

Får jag sedermera dessutom påminnelser så blir det riktigt jävla oöverskådligt.

"gör detta nu fostast möjligt din dumma djävel, för vi har fullt i förrådet på Hemköp", skriker dessa påminnelser till mig mellan raderna.

För ett tag sen så krängde jag iväg lite kissprylar i en facebooksgrupp som jag är med i.

Det är en säljavdelning till KNIS(Kiss Nörds In Sweden) som heter GLFS(Got Love For Sale).

Det var det värsta jag varit med om hittills.

Aldrig att jag gör om det trots att jag drog in flera tusen på lite dockor, kortlekar, posters och andra kissprylar.

Då var man tvungen att att ha en uppfattning av vikt, portokostnader, storlek på höjden, bredden och på tvären.

Ömmande, skrymmande.

Inslagning.

Olika paketstorlekar hit och dit.

Small, Large eller XL.

-Vira ett extra varv med tejpen för helvete!

Postnord, DHL, Schenker och fan och hans moster.

Jag gör aldrig om det.

Fast undrar om inte själva hämtandet ändå är värst?

Stressen börjar redan på morgonen när jag fiskar upp lapparna i högen.

Jag läser igenom dem på bussen.

Ska passet med, eller behöver jag inte legga?

B nr-paket kan man lätt hämta ut, där krävs ingen större ansträngning.

Det är bara fram med lappen och tack för paketet.

Visserligen får man stå i kö med de övriga i paketpöbeln ändå.

De lappar där det står om att legitimering krävs tycker jag är direkt hotfulla.

Medtag legitimation och om inte du orkar följa med så ska hon som går dit i ditt ställe helst ta med sig dig också, men i alla fall ditt leg och sitt eget.

Dessutom finns det ingen linje i detta.

Ibland leg, ibland inte.

Jag har aldrig hajjat vem det är som bestämmer vad?

Framåt eftermiddan börjar jag bäva för vägen hem.

Om jag ska hämta paket så måste jag stiga av bussen en station tidigare för att gå in till Hemköp.

För det är där posten ligger numera.

På Hemköp.

I Barkarby var det på COOP.

Förresten så är det ingen linje i det här heller.

Ibland är det på Tobak.

En annan gång kan det vara på Videohörnan.

En helt annan gång fick jag faktiskt be om skjuts tvärs över kommunen ända till Godissvampen.

Jag gillar inte att gå av bussen en station tidigare än vanligt för att gå sista biten.

Fast det fyller sin funktion ändå det här med att gå hem med paketet.

Jag sliter upp paketet bit efter bit, river tejpen i remsor och kastar dem i de papperskorgar som jag möter längs vägen.

Inte fan tänker jag ha en massa kartonglik i travar hemma som aldrig blir bortburna till grovsoporna.

Jag ska sluta handla med sånt som kommer med paket.

Det här har jag nu att tampas med.

En julklapp är spårlöst försvunnen.

Nu sitter jag här och skriver detta och har lyckats få till mig en slags spårkod som om allt stämmer möjligen ska göra det möjligt för mig att få ut mitt paket.

Jag tycker det här är skitjobbigt.  

...Scorpions.

För två veckor sedan Thåström....

Igår köpte jag biljetter till Iron Maiden.

Det har varit en mängd konserter i år.

Lönerevisionen är min fackliga huvudgärning under året.

Jag jobbar för att andra ska bli så rättvist bedömda som möjligt.

Min egen lön skiter jag i!

Hur jag gillar att dra iväg till caminon i Spanien känner ni till.

Jag går på mark som miljontals pilgrimer vandrat sedan 800-talet.

Jag klurade idag på varför jag gillar dessa saker så mycket.

Jag kom på, eller tror att det beror på att alla dessa tre "happenings" är så mycket större än jag själv.

I jämförelse är jag ingenting.

I jämförelse är jag som ett sandkorn i Sahara.

Jag blir helt enkelt en liten del av någonting väldigt stort.

Det är som om jag lämnar över och bara åker med.

Det handlar om att förminska mig själv och minska allvaret i Livet.

Det här är oerhört nyttigt för mig!

Från att ha varit fullständigt självcentrerad i min onykterhet för att sedan gå till att bli nästan lika självcentrerad i min nyvunna nykterhet så tror jag fullt och fast på att det här är något jag mår mycket bra av och måste fortsätta med.

Jag fortsätter....

...varit.

En stor vecka för "manliga" tv-personligheter....

Den ene snuskgubben efter den andre har fallit tungt.

Både i Usa och i Sverige.

Vi har sett ett kvinnligt upprop som i alla fall jag applåderar och inte känner mig hotad av.

Det som många kvinnor, unga som gamla haft i ryggsäcken vågar de nu göra sig av med.

Det är bra!

I Martin Timells fall verkar det inte finnas någon hejd på vilken psykopat han faktiskt är.

Bakom hellyllefasaden har han visat sig vara könsblottare, tafsare, mobbare, rasist och kvinnoförnedrare i en aldrig sinande ström under många herrans år.

Skäms TV4! mycket av skuld och skam ska komma till er nu.

Stålar har styrt att ni skyfflat undan problemet.

Martin Timell är körd, slut och lär få gå på närbutiken och handla i skam i framtiden.

På min "antilista" ställer han sig som god två tätt bakom Tito Beltran och strax före Donald Trump.

Synd om hans familj dock, de hade nog inte gjort något för att förtjäna detta.

Snubben i Göteborg.

Lasse Kroner.

Vilken farsartad snubbe!

Har skickat sexfoton på sig själv till ung tjej som stått i beroendeställning till honom.

Saknas självinsikt?

Ta en titt i spegeln.

Fler fula gubbar lär dyka upp nästa vecka.

Vad händer i Katalonien?

Jag vill se ett helt Spanien.

Kanske är det här en del i resultatet av att Spanien som så många andra länder inte tar itu med sin närhistoria?

Har haft ett kort möte med Herman Lindqvist.

Vi synkade inte helt.

Han hade i alla fall en väldigt trevlig fru.

Ska jag försöka hålla mig kvar på FK eller ska jag följa med mina kompisar in på ny myndighet?

Fk har varit mitt hem länge...

Har i alla fall fått min guldklocka  

Har blivit inbjuden till stor 67-fest på Garbo.

Jag räds såna tillställningar.

Har fått en ny kompis.

En granne i 50+ åldern med rötterna i Iran.

Vi vejpar och dricker te ihop!

...jag?

En del kallar mig en av de värsta brottslingarna i historien....

Det kanske stämmer, för jag har faktiskt dödat fler människor än de som fallit i alla krig i hela världen under alla tider.

En del människor har jag gjort till vrak.

Jag har förvandlat många förhoppningsfulla ungdomar till att bli samhällets olyckskorpar.

Miljontals av människor har jag förlett in på dåliga vägar.

Jag har förstört svaga och krossat många starka.

Vissa människor har jag förvandlat till dårar.

Jag lägger ut snaror för de oskyldiga och värnlösa.

Den förtvivlade äkta makan/maken känner mig.

Likaså barnen som gråter sig till söms varje kväll.

De föräldrar som har fått sitt hår grånat i sorg över sina barn känner mig också.

Jag har ruinerat miljoner och jag ska ruinera ännu fler!

Jag är Alkohol!

...Mats Magnusson?

Jag gör det i alla fall....

Hängde man med i fotbolls-sverige under 80-talet och i början av 90-talet, så är namnet bekant för de flesta.

Han var ett tag en av sveriges i särklass vassaste anfallare.

Känd från MFF, Helsingborg, Landslaget, Servette i Schweiz, men i synnerhet från sin tid i Benfica - Portugal.

Han har nu med hjälp av Marcus Birro(som jag en gång gillade, men nu har rätt svårt för) skrivit en bok om sitt missbruk som synnerligen aktiv alkoholist.

Den heter "Masse-helvetet tur och retur"

Jag har läst en del försnack om boken.

Igenkänningsfaktorn i det han beskriver kring hans destruktivitet i missbruket är hög.

Han söp bort allt!

Berömmelse, vänner, familj och alla sina pengar som han tjänat som välavlönat fotbollsproffs.

Allt försvann!

Ett tag levde han faktiskt som hemlös och sov på parkbänkar eller i klubblokaler.

För mig gick det aldrig riktigt så långt.

Visserligen kom det till den punkt att min parkbänk var min vardagsrumssoffa.

Min dotter tog ett steg bort från mig.

Jag förlorade vänner som jag fortfarande har svårt för att förstå hur det gick till.

Jag hade dock min lägenhet och mitt jobb kvar.

Både dessa saker var jag för stolt för att förlora.

Jag sökte hjälp innan ALLT brakade och hade på så sätt mer tur än Mats Magnusson.

Det jag och Mats Magnusson har mer gemensamt än något annat är skammen inför sitt barn/barnen.

Skammen kan tiden på något sätt rensa i, men aldrig ta bort helt.

Så är det!

Varför är denna bok så viktig då i mitt tycke?

Jo, av flera anledningar.

Men främst för att det är viktigt att belysa att vem som helst kan drabbas av denna sjukdom.

Man kan på en väldigt kort tid gå från ett värdigt liv till ett helt hopplöst där snaran känns som enda lösning.

Boken visar också de som drabbas vid sidan om.

Den visar också på att man kan vända ett ovärdigt liv till ett synnerligen väldigt värdigt.

Vänner man har förlorat går också att ersätta.

Kärleken mellan pappa och barn går också att reparera.

Jag kommer köpa och läsa denna bok när den släpps.

Hoppas att andra också gör det.

Vi behöver prata mer om sånt här nämligen!

Tack Mats Magnusson!

Må du aldrig springa offside med alkoholen igen.

...nu.

Men nu är jag hemma och tillbaka igen....

Hemma igen till det liv jag lever.

Till min vardag där jag har en plats.

För att kunna hitta hem och tillbaka till vardagen så måste man ibland komma bort.

Långt, långt bort.

Där har jag varit nu.

Jag har varit i mitt inre rum.

Där jag kan stänga om mig och lämna allt annat utanför.

Där inne har jag öppnat upp mina fönster för andra saker.

Gardinerna har fått fladdra fritt och dammet har yrt.

Svetten har tunnit ned i mina ögon och jag har viftat mot flugor.

Det har funnits otrolig prakt, men också stor fattigdom.

Jag har kommit i kontakt med min andlighet.

Jag har lämnat min comfortzone och hoppat lite grann ned i det okända och utmanande utan fallskärm.

För mig är det en livsnödvändighet.

En slags självvald exil med det absolut nödvändigaste som ryms i min ryggsäck.

Jag vet lite bättre nu vem den här mannen som bor i mig är.

En man som är 50 kan låta själen leva eller dö.

Vara nöjd med det man har och så ännu ett frö.

Det känns som jag gjort det.

Jag har gått ned ett par kilon, men inte så många jag hade önskat.

Jag har varit i kontakt med sociala medier mer än jag hade önskat.

I övrigt har jag fått ut det jag ville.

Och mer där till.

Jag är en lycklig man.

Ikväll är det Champions Leauge.

Nu ska jag till Palmyra Kebab.

Jag är hemma hos mina tjejer och jag har min dotter inom räckhåll.

Jobbet börjar först på måndag.

Rykten gör gällande att jag måste lämna FK för en ny Arb, givare 2019.

Men det är sånt som får vänta!

...50.

+ lite moms!

Jag passar på att tacka alla som lämnade en hälsning på Facebook eller på andra sätt igår.

Verkligen överväldigande!

Många.   

Tack, verkligen.  

Jag mår inte dåligt av lite bekräftelse, tvärtom.

Så är det för en lite känslig och kantstött själ.

Jag närmade mig min dag som 50 i total ensamhet.

Likadant blir det med festen på lördag.

Jag håller mig lite avvaktande och spejar liksom in den.

På människorna som kommer att vara där.

Jag mår bra av att förhålla mig på det sättet, känner efter bra då.

Eller inte alls, bara är.

Fest hade det inte kunnat bli utan min brorsa och min mamma.

Vare sig det gällt, 30, 40 eller 50 så är de mina klippor när det kommer både till logistik och mat.

Jag bockar och bugar mig!

Fick dessa tjusiga indianer av mina brorsdöttrar.

Drömfångaren av arbetskamraterna hänger bra ovanför balkongdörren i vardagsrummet.

Det blir nog bra det för jag brukar somna i vardagsrumssoffan ibland.

Fina kubanska cigarrer igår Gabriel!

Kommer väl fler presenter på lördag.

Jag gillar presenter.

Har alltid gjort.

Så nu vet ni det  

Jag kom aldrig att skriva den där väldiga generationsromanen.

Inte heller blev jag den erkänt duktige journalisten.

Kvinnor har jag träffat, men inte så många som jag tänkt.

Jag kunde ha mått bra i många år, där jag istället mådde rätt dåligt.

Men jag har min blogg och kan uttrycka mig bra i tal och skrift.

Istället för en tidningsredaktion blev det undantagslöst Försäkringskassan för min del och jag har trivts förbannat bra där hela tiden (förutom ett par tunga år på Centralarkivet om jag ska vara ärlig).

De kvinnor jag träffat och skilts från har gett mig något och min förhoppning är att också jag gav dem något.

Nu lever jag tillsammans med den bästa av dem alla.

Idag mår jag så bra som jag förtjänar.

Framför allt så är jag medveten om att jag kan göra någonting åt det.

Jag är en man av min väg och jag kan en del för mig viktiga saker.

Det jag lärt mig av livet är att det är framåt jag måste.

Framåt, framåt, är allt jag kan och vill!

Jag står inför den sista perioden i hockeymatchen.

Någon sudden death vill jag inte veta av.

Inte heller något chansartat avgörande på straffar, men gärna en förlängning utan slut.

Jag kommer aldrig bli gammal i själ och sinne.

Det kan jag lova!

Kroppen, den är nåt annat.

Jävligt stelt från sängen fram till kaffemuggen på morgonen.

Men hittills har jag klarat av att sparka loss rätt bra.

Jag är fortfarande väldigt nyfiken på Livet vilket jag ser som en stor tillgång.

Jag är som alla människor, en blandning av sött och salt.

På mitt sätt är jag unik.

Det finns bara en som jag.

Vilket i ärlighetens namn nog är rätt så bra det.

Ibland måste man skänka en tanke till sin omgivning också.

...ingen.

Ingen söker mig....

Ibland vill jag ha det exakt så.

Självvald exil i ett par dagar.

Sabine undrade hur jag skulle klara mig utan dem när de åkte till Kreta.

Jag klarar mig fint.

Håller på och bygger och målar här hemma.

Ett jävla pillergöra faktiskt.

Jag är noga med att läsa instruktionsboken.

Försökte mig på att gå en mil + moms idag.

Efter ca 6 km avbröt jag, kände att formen inte fanns där riktigt, blev en pizza istället.

Läste idag att Lundell skulle skilja sig.

Jag visste inte ens att han gift sig.

Ser det som ett sundhetstecken att jag inte hänger med kring honom.

Har gjort en spellista på Spotify till 50-årsfesten.

Tyngdpunkten ligger på sånt som inte är hårdrock.

Blev en del Cohen, Lundell, Boney M, Thåström, Wiehe, Afzelius och Springsteen.

För säkerhets skull kastade jag in lite Kiss och Sabaton också!

Mitt spanskapluggande börjar bli lite klurigare.

Jag har klarat ca 25% av kursen, men hade lite gratis i och med att jag kunde lite innan.

En del ord är verkligen svåra och saknar all logik tycker jag.

Vad sägs om det här t e x?

*Analgesico

* som betyder smärtstillande.

Jag tycker det är jävligt klurigt.

Inget man helst går in på Apoteket i de spanska bergen och frågar om direkt.

Eller kylskåp.

*Kylskåp är jävligt klurigt!

*frigorifico

Maria, finns det inget enklare?

kl 20.45 börjar Premier Leauge.

Jag har det bra som sagt.

2 helgalna gubbar träter.

Med en ryckning med ett finger kan de sätta världen i brand.

Kan ingen plocka bort dem?

En del bjuder gamla kärlekar och exfruar till sina bemärkelsedagar.

Jag har aldrig förstått det där.

Visserligen har jag rätt så bra kontakt med dem.

Den är ingen alls nämligen.

AJÖKEN!