luffaren

Senaste inläggen

Av peter - 13 september 2018 15:11

...Nation.

Men varje stor Nation måste göra upp med sitt förflutna för att kunna förbli en stor Nation.


Spaniens problem idag är att jag tycker att man inte har gjort det.

Man kan inte ha omärkta massgravar från ett inbördeskrig som fortfarande sårar den spanska folksjälen.

De döda måste få komma hem för att såret ska kunna läka.


Jag vill inte se Spanien brytas sönder.

Risken finns att det kan bli så.


Jag vill att det ska förbli som det är.

Ett helt Spanien!

 



Inbördeskriget finns kvar.

Det ligger som ett moln som maler och trycker på i vardagen.

Jag tänker mycket på det när jag är där.

Hur det såg ut då, hur det kändes.

Broder mot broder, vän mot vän.

Ett sällamt mördande!

 


Nu är jag hemma sedan några dagar, men jag längtar redan tillbaka.

Kontrasten från att nöta skorna på en dammig camino till det här, vad det nu är - är monumental.

 


Från att ha allt jag behöver i en ryggsäck tvingas jag nu vänja in mig mot en vardag med allt vad det innebär.

Ett överflöd av saker, måsten och intryck

Från att ha bara mig och Sabine att ta hänsyn till måste jag nu möta människor igen.

Människor som vill mig något.


Det blir ingen lätt återanpassning.

   


Nu har jag gjort den här vandringen för 5'e gången.

Jag kommer göra det igen.

Om allt blir som tänkt så ska jag göra det med brorsan i vår.


Om jag lärt mig något den här gången som jag inte lärt mig förut?

Ja, jag har lärt mig att jag måte ta fler uppförbackar innan nästa gång jag ger mig iväg.

Det jag också lärt mig att det inte är någon hit att gå caminon med en eländig mage från dag 1.

Den var som en gasfylld spärrballong som hotade med vulkaniska utbrott ständigt och jämnt.

36 grader celsius utan någon som helt skugga är varmt, väldigt varmt, det har jag också lärt mig.

 


Jag har träffat festliga snubbar, som den här liraren från Taiwan.

 


Jag har sett ändlöst vackra saker.

 

 

 


Jag har mött mig själv.

 


Det andliga.

 


Här hemma pågår det politik.

En jävla röra i ankdammen.

Jag har gjort vad jag har kunnat för att bidra från min strandkant.

Nu ska jag försöka hålla mig borta.


På måndag - jobb.

Jag vill inte riktigt det.



Av peter - 4 augusti 2018 13:49

....nån Pridefestival.

Jag går helst inte på några festivaler alls....


Det är för andra än mig.


Jag tycker det verkar lätt hysteriskt.

Förstår mig inte på det där över huvud taget.


Det är inget fel med kärlek på gatorna, inte alls.

Numera råder det ju hatets evangelium överallt, så kör på.


Jag är en av dem som tycker det är hög tid att Jesus borde komma tillbaka.

Men utan religion.


Jag går på fotboll istället, Arsenal-Lazio.

Kebab innan på Odenplan.


Vaknade till spöregn idag.

Men innan jag hann somna om var det redan över.


Om 3 veckor är jag i Spanien på en buss på väg till Pamplona.

Jag känner mig hemma där, jag känner mig fri och enkel där.

Allt jag behöver är att ta ett steg framåt mot dagens mål.

Det jag behöver finns i min ryggsäck.

Det jag inte behöver finns inte.


Har precis sett en dokumentär i 3 delar om Stalin på svt-play.

Vilken dåre!

Lismare runt om honom, men ändå dog de av honom till slut.

+ 10 tals miljoner andra.


Hur kommunister hyllat honom i olika tider begriper jag inte.

I och för sig begriper jag mig inte på kommunister heller.

Inte nazister heller för den delen.


Skillnaden mellan dessa mordiska företeelser är att den förre av den är på tillbakagång, men den senare ser ut att vara på framgång.

Vita skjortor, nypressade kostymer och nytvättade munnar.

De har lagt om orden de säger, men de menar samma sak.

Men de kan aldrig vinna.

En dag faller dem!


Är jag socialist?

Har jag nånsin varit det?

Om det betyder att jag tror på alla människors lika värde?

Ja, i så fall är jag det!


Jag ser vad jag ser.

Jag hör vad jag hör.

Sanningen är numera ett udda tal.


Av peter - 25 juli 2018 16:31

...tagit del av sommaren.

Fullt ut...


Jag har nämligen badat.

Det var skönt!


Jag har semester idag(och endast idag) och efter att ha vaknat med ett rätt uselt humör har det nu svängt till det bättre.


Jag har en rätt så fantastisk arbetsplats.

Jag brukar säga att det är som att jobba på en flygplats.

Man möter människor från hela världen och det händer saker hela tiden.

Ingen dag är den andre lik.


Det här jobbet har varit väldigt nyttigt för mig på många sätt.

Många fördomar jag har haft genom livet har långsamt avlägsnats.

På min arbetsplats behandlas alla lika.

Ingen är bättre eller sämre än någon annan.

Ingen får gå före kön.


Om någon frågar mig vad som är det bästa med mitt jobb så svarar jag alltid:


I möten med andra människor så lär jag mig fantastiskt mycket om dem, men också om mig själv.

Framför allt så lär jag mig hur bra jag faktiskt har det.


På senaste tiden har jag försökt vidga vyerna en aning.

Jag har lätt för att komma i slang med människor och har därför gjort en alldeles egen liten Gallupundersökning om människors syn på Sverige.


Jag har frågat både den ena och den andre.

Svenskar såsom osvenskar, nyinflyttade såsom tillbakaflyttade.

I vissa fall har jag även vågat mig på att fråga dem som drar härifrån  


Jag skulle vilja säga att svaret är ganska så samstämmigt.

Det är väldigt mycket bra med Sverige.


Allt är givetvis inte bra.

Alla har det inte lika bra.

Men i det stora hela är tillståndet i det här landet väldigt bra faktiskt.


Men nu finns det ju en hel del människor som vill tuta i oss att det inte är så.

Det är samma människor som hör till ett visst parti.

Jag är tämligen säker på att om det partiet någon gång (Gud förbjude) fick otroligt mycket makt, så kommer de med största sannolikhet att lägga ned min arbetsplats.


Den skulle nog sticka dem i ögonen rätt så rejält.

En plats där alla behandlas lika.

Där vi hjälps åt och löser saker.

Möten med människor.

Dynamiken.


Det här partiet skrämmer mig.

Jag vet vad det kommer ur.

Och om man inte sov alldeles på historielektionerna under 1900-talet, så borde det skrämma en del andra.

Jag avfärdar inte deras ledning som galenpannor - tvärtom!

De är oerhört skickliga i det de vill förmedla för att nå den yttersta makten.


Deras budskap slår an.

Det är alldeles tydligt det.

Klassisk politik från det bruna 30-talet.


"allt är förbannat illa med allting och det är det politiska etablissemangets fel.

För att inte nämna de som inte ser ut som oss, de- de ska inte ens få finnas, de är vår fiende - roten till allt ont"


Jag är inte naiv, politiskt korrekt och jävlar i min själ är jag inte heller blåögd.

Vi har feta problem med vissa saker i Sverige som vi måste lösa.

Det handlar om brott, invandring, integration, vård, omsorg och bostadspolitik m m....


Faktum kvarstår dock!

Det går jävligt bra för Sverige.


Sluta upp med svartmålningen av Sverige som hör domedagsprofeter och olyckskorpar till.

Vill någon verkligen bli som dem?


Av peter - 3 juni 2018 13:56

...uppmätt!

Bland glassande, badande och soldyrkande svenskar.....


I människors/medmänniskors absolut djupaste olycka har det fötts en ny tids sensationshungriga människokorpar.

I takt med sommarens intåg med olyckor i trafiken och drunkningstillbud så sätter man sin egen sensationshunger framför hyfs och rätt.


Man sätter det till och med framför livräddande insatser.

I sin iver att bli dagens inslag på sociala medier så skyr man inga medel.

Det började med att man filmade och fotade efter terrorn på Drottninggatan, mitt bland döende och blödande.


Det fortsätter nu....

Vad fan är det för fel på människor?

Man undrar ju vad fan de lider av?


Jag väljer att focusera på de hjältar som faktiskt gör allting rätt på olycksplatser istället.

De som hjälper och ibland faktiskt räddar liv med fara för eget väl och ve.

Annars skulle jag fan inte orka gå upp ur sängen!


Igår gick jag 1,5 mil i västerförort.

Det var rätt tungt och mina tankar gick ibland till de som samtidigt sprang maran.

Varför gör man en sån sak frivilligt?



Det blev även en pizza i Barkarby - den står fortfarande kvar där ohotad både i smak och utseende.

Hawaii med extra stor dos köttfärs på.

En sällsam upplevelse  


En lika sällsam upplevelse är det inte att det verkar saknas aircondition nästan överallt.

På bussar framför allt.

Snart lär det svimma någon framför mina fötter om jag inte hiner före.


Sossarna har gått åt helvete.

Det är bara att konstatera.

SD kan bli största parti, trots att nästan alla andra redan har anammat deras politik.

Jimmie Åkesson är förbannat slipad, det är bara att konstatera, de andra inte lika slipade.


Jag tänker inte rösta alls.

Det är ingen stor sak, det har hänt förut.

Det har faktiskt hänt ett antal ggr om jag tänker efter.

Ibland var jag faktiskt för bakis för att komma iväg ens för en sån sak.


Jag är rädd för vart det här samhället är på väg.

Om jag skulle ha ett utländskt utseende eller rötter någon annanstans ifrån skulle jag vara orolig.

Jag vet att somliga är det.


Det här med podden vete tusan.

Jag vet att det är en bra sak.


Men det finns oxå en stress och ett måste i det där som jag sätter i mig själv.

Till slut blir det så att jag värjer mig inför mig själv och då blir det inte bra.


Om två veckor har jag två veckors semester.

Jag tänker åka norröver.


Till Carolina och Elin.

Två underbart fina tjejer.

Jag längtar!


Jag längtar också till caminon.

Sanningen är att jag tar fram den rätt ofta inom mig för att palla med.


Det kommer att bli en tuff tid på jobbet i höst.

Vi ska in i det nya på ett bra sätt, samtidigt ska det gamla skötas.

Det ena blir något nytt att glädjas över, det gamla blir en sorg att lämna.


Glädje och sorg - som Livet.


Av peter - 15 april 2018 17:35

...Uffes nya.

Ja, jag vet inte så noga....


Rätt dystert låter det som.

Han själv, på gitarr och munspel.

Inspelad på egen hand i hemmastudion.


Äh, det tilltalar inte, det fäster inte.

Det låter bara för tråkigt, to m för en "freak" som mig.


Kvinnorna är inte där längre och han saknar dem inte.

Jag tror att han är en mycket ensam man.

Förmodligen vill han ha det så.


Eller så pallade kvinnorna helt sonika inte längre med honom.

Han hade kanske blivit för bitter även för dem.


På jobbet har chef lämnat.

Hon gjorde det bra.

Ny chef kommer.

Det blir nog bra det med.


Jag har varit iväg på min sista fackliga styrelsesammansättning på FK.

Kanske är det den sista jag är iväg på någonsin.

Det får vara skitsamma i så fall -  jag har ju så inihelvete svårt att sitta still på såna där möten.

Jag trivs bäst i rörelse.


Aik slog nyss Dif.

Ordningen återställd.

Tråkig match dock!


Den Nordiska Motståndsrörelsen ringlade runt i tåg med flaggor i stan igår.

Hur fan är det möjligt?


Förvirrade människor utan mål och mening i sina liv.

Tomma skallar men med ögon fyllda av hat.

Snart försvinner de förhoppningsvis in i historien igen, men ansvaret vilar på oss andra att ge dem en knuff.


Sabine är I Tyskland, i Hannover närmare bestämt.

En mor och dotterresa i den enes fotspår.

Född i brinnande krig 1940.

Jag tror sånt är bra.

En möjlighet som kanske inte återkommer.


Jag hade besök i soffan igår.

Av en podd-mästare.

Det blev drygt en timmes råmaterial.

Ett par personer har bett mig starta en podd, istället för den här bloggen.

De har onekligen en poäng.

Den här bloggen ligger minst sagt i träda och handlar egentligen inte om någonting längre.


Fan vet!

Nåt jävla hantverk måste man väl syssla med?

Jag och fler med mig har nog svårt att se mig med mikrofoner, sladdar, kretskort und so weiter.

Men man kanske måste omfamna det nya?


Det skulle i så fall vara en podd helt tillägnad missbruk, beroende och medmänniskor i samma djävulska soppa.

Det kan nog bli ganska så bra.

Finns inte så många såna i det ämnet tydligen.

Tanken är ju att jag ska intervjua andra också.

Det är ingen enmansshow!

Det kan ju verkligen vara en bra sak, det får mig att släppa på min egen självcentrering.


Som finns där.

Jag vet.

Men jag jobbar på det!

Jag kanske aldrig blir riktigt färdig med det, men så länge jag kliver upp ur sängen varje morgon så har jag chansen!


Den här podden i alla fall.


Håll utkik!

Jag kanske kastar ut en liten bit från gårdagen som en liten demo på fejjan när min tekniker har jobbat färdigt.

Om han orkar vill säga, han kan nog vara rätt matt av gårdagen.

Det skulle jag själv bli av att intervjua mig själv i över en timme.


Nu sjunger han helt plötsligt...ja, Uffe alltså.

Att han inte behöver någon Pilgrimsvandring.

Han behöver bara ett bord och ett glas vin.


Han har ju inte hajjat någonting....

Av peter - 26 mars 2018 18:51

...idag.

På tunnelbanan....


Han gick på tuben och tiggde pengar till härbärge.

Jag har hört honom på tunnelbanan förut, men det här var första gången jag "såg" honom.

Han fick de slantar som legat och skramlat ett tag i min vänstra bröstficka och vi började språkas vid.


Han berättade att han var ren från heroinet, men att han nu gick på starköl mot den värsta abstinensen.

Jag berättade vad jag var och att jag kunde ha en aning om hur han emellanåt hade det.

Vi pratade självhjälpsgrupp, men jag förstod rätt snabbt att det i nuläget inte var ett alternativ.

Det var inte det viktiga för honom.

Det viktiga för honom var att överleva dagen.


Han stod rätt långt ifrån det mesta.

Ett delat säte under max 2 minuter gav en inblick i en kille som saknade precis allt det vi andra tar rätt så givet.

-Jag har inget sammanhang

Det var vad han sa...


Han saknade riktiga vänner, familj, jobb, försörjning och bostad.

Det var det sammanhang han menade.

Vad ska man med en självhjälpsgrupp till om man inte har en skymt av ett sammanhang?


Om vi möttes nån mer gång skulle han berätta sin historia.

Det var en sorglig historia sa han.

Jag var övertygad om att han hade rätt.


Vi skiljdes åt efter 2 stationer.

Jag gick av och han fortsatte längre inåt vagnen, rabblandes på sin inlärda tiggarvisa.

Min färd gick vidare på en fungerande rulltrappa upp till Tvärbanan och ett tryggt hem.


Det är mycket det som livet går ut på.

Att vara en del av ett sammanhang och att finna någon slags balans i det.

Men är man inte en del, eller saknar alla andra delar, så skiter man nog i det där med balansen.

Att fly bli ett alternativ!


Jerry Williams är död.

Sorgligt!


Lundell högpresterar igen.

Dubbel-cd kommer på fredag.

Bok på 600 sidor i maj.

Jag har förbeställt båda.


Det mesta är som vanligt.

Jag stör mig på alla trasiga rulltrappor och turtlesmänniskor i tunnelbanan.

När jag kommer hem stör jag mig på att jag stör mig.


I morgon ska mina arbetskamrater få godis.

Jag tar min 12-års-medalj av nykterhet.

På kvällen ska jag och Sabine fira det med en middag.


Jag har ett sammanhang....

Av peter - 6 februari 2018 19:54

...med.

Att cirka 10% av alla män i det här landet är alkoholberoende....


Kanske runt 5% av kvinnorna.


Även om dessa siffror skulle vara i överkant så är det ändå väldigt mycket män och kvinnor.

Män och kvinnor som du och jag möter i vår vardag och i våra familjer.


Om vi också skulle lägga till en del % på andra beroenden som knark, andra droger(mediciner av olika slag), så snackar vi väldigt väldigt mycket människor helt plötsligt.


Om vi lägger till det faktum att det på varje missbrukare går ca 5 andra människor, vi kan kalla dem medmänniskor (familj, vänner och arbetskamrater) som är drabbade av missbrukaren, så snackar vi en väldigt stor andel av sveriges befolkning.


Nu har jag inte ens kastat in i räknesnurran en jävla massa andra beroenden att fastna i, såsom spel och porr mm.


Nu är jag absolut inte ens i närheten av att kalla mig hyfsad matematiker.

Jag lyckades i gymnasiet få till en 3'a i betyg till sist, men det var nog mest av välvillighet från läraren och för att jag hjälpte honom med matematik-bingon vi hade i klassen varannan fredag.


Jag vet inte hur många aktiva % vi skulle kunna komma upp i om vi räknar på totalen som lider kring beroendeproblematiken.


Men snackar vi om det här i den utsträckning som behövs?

Runt våra middagsbord, vid våra fikabord, eller i våra jävla telefoner och på sociala medier.


De flesta som läser min blogg i vanliga fall kommer inte ens att läsa idag.

Det blir scrollen förbi när de ser vad den kommer att handla om.

De tycker bara att jag är tråkig.

Tjatig!

Att jag förmodligen överdriver...


Helt ärligt?


Jag kommer att fortsätta tjata om detta så länge jag behöver....


Psykiska åkommor och sjukdomar var länge väldigt tabu att prata om.

Nu har det lossnat med besked.

Jag är glad för det, för jag har ett gäng såna issues oxå.


Men kvar på stationen står fortfarande missbruket/beroendet och medberoendet i det här landet.

Den diskussionen och de människor som lider får inte åka med tåget.

Tåget bara swischar förbi som om de inte ens syns.


Vem fan kör det där tåget?

Det undrar jag...

 

Av peter - 5 februari 2018 19:11

...tag.

Men nu är jag åter....


Självvald exil är bra ibland.

Att inte skriva när man inte känner för likaså.


Jag är inte hypokondriker.

Däremot känner jag en hypokondriker.

Min pappa är en sådan.


De senaste 30 åren har han enligt egen utsago varit döende i de flesta sjukdomar.

Han har heller inget emot att gå till läkare eller att prata om sina sjukdomar, verkliga eller overkliga.

Det finns heller ingen hejd på de dramatiska operationer han har gjort.

Det har varit en strid på kniven.


Jag har hela tiden sagt att han kommer att överleva oss alla.

Inte illa pinkat av en som är 78 bast!  


Jag skulle nog hävda att jag är motsatsen till hypokondriker.

Till läkaren går jag helst inte alls.

Jag tror nämligen att om jag går dit så får jag en massa sjukdomar som jag helst inte skulle vilja ha.


Nu var jag hos min husläkare i torsdags.

Hitills har jag överlevt.

Men det illavarslande beskedet om mitt tillstånd är nog tyvärr bara skjutet på framtiden.

En massa tuber blod tvingade de av mig.


Mitt armveck ser ut som ett blått pussel.

De skulle kolla både det ena och det andra.

PSA -  det är det som skrämmer mig mest.


Min läkare underströk att jag skulle ha varit där förra året och att det var 2 år sedan jag var där sist.

Vi tog inte upp frågan om hur jag lyckades manipulera mig bort från det besöket och ändå lyckades få ut blodtryckspastiller för ett år ytterligare.

Ömsesidig respekt!


Min tanke gick ändå till sjuksystern som jag fintade upp på läktarn på telefon förra året.

Gissar att jag inte blir lika framgångsrik nästa gång  


Blodtrycket var i alla fall bra.

140/88.

Hjärta och lungor var också finfina

Det pumpar på och andas som det ska.


Till nästa år ska jag i alla fall kolla upp den här tunnelbanereklamen som jag sett skymta förbi.

Läkarbesök via app.

Där jag är hemma och läkaren är någon annanstans.

Borde bli hur lätt som helst att manipulera.


Jag kanske inte ens behöver vara med?

Ska snacka med e-guiderna på jobbet om de kan ge mig några bra tips.


Ajöken!

Presentation


Den här bloggen är min självterapi. Mitt största problem i Livet är och kommer alltid att vara Peter. Det är min utgångspunkt i den här Bloggen. Välkomna!

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2019
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

allmänt


Skapa flashcards