...nu.

Drömmer jag ganska så intensivt om nätterna....

Jag har ingen aning om vad det beror på eller vad det eventuellt kan betyda.

Någon drömtydare är jag inte heller, men jag skulle nog lägga in drömmarna i mardrömsfacket.

Däremot är jag övertygad om att det undermedvetna påverkas av det medvetna och vice versa.

Kanske har den senaste tidens drömmar att göra med att jag förra veckan höll ett 2-timmars föredrag om hur mitt liv såg ut vid den här tiden för ganska så exakt 11 år sedan.

Det blir en anspänning både före och efter själva akten.

Jag kommer i kontakt med krafter och stämningar inom mig som är svåra att stifta bekantskap med återigen.

Jag ställer mig frågan och måste ställa mig frågan, om varför jag sysslar med sånt här.

Faktum är att det på ett sätt är ett slags självplågeri.

En fakirs bekännelse.

Det enklast svaret jag ger mig själv är att jag faktiskt mår bra av det.

Jag mår bra av att berätta min skitiga historia inför mig helt okända människor.

Ett annat svar är att jag faktiskt är förbannat bra på att berätta min historia.

Dessutom blir jag bättre och bättre på det, ju mer jag gör det.

Nu är vi kanske och sniffar på något i närheten av Högmod.

Jag märker att jag äger lokalen vi sitter i.

De som är där, är där för att lyssna på mig och det jag har att säga.

Jag gör det bra, jag gör det i två timmar.

Efteråt är det som om de inte vill släppa iväg mig.

Kanske handlar det om någon slags omvårdnad när de sett mig i min totala nakenhet.

Det som händer i lokalen är att jag vänder helt och fullt ut och in på mig själv.

Ryggsäcken töms ut på golvet till allmän beskådan.

Jag gör det ärligt och utan krusiduller.

Det som är där, är där.

Det handlar om att ge, samtidigt som jag får tillbaka.

Jag försöker hjälpa andra och därigenom själv få hjälp.

Jag tror det ligger mycket i de ord som någon sa:

"bekänn och bli fri".

Det var nog det jag gjorde den 27'e mars 2006.

Bildligt talat gick jag ned på knä.

Jag blottade min nakna hals i skam samtidigt som jag med utsträckta händer bad om hjälp och överlämnade mig till en makt starkare än mig själv.

Jag insåg att ensam inte är stark, jag hade nått vägs ände och kapitulerade fullständigt.

Sedan dess är jag fri!

Det jag har lärt mig sedan dess att frihet är ett arv att försvara.

Jag själv är min största fiende.

Mitt problem är Peter.

Men jag har blivit bättre på att hantera honom.....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...tid. Ulf Lundell och jag.... Över 35 år. Det är lång tid och tid betyder.     ("den vita viskningen", gitarren som heter så för att den är vit och knappast låter)   Han vet inte vem jag är. Jag tror jag vet vem han är.   198...

...ger sig på Försäkringskassan. Det verkar tillåtet för alla att göra det ideligen....   Nu har jag ju bara 1 dag kvar av min anställning där. Men ett litet försvarstal tänker jag ändå ge dem.   En organisation eller myndighet innehåller...

...igen! Vad är det de inte har fattat av historiebeskrivningen?   I åtminstonde 2 större städer i Sverige marcherar alltså nazister på 1'a maj 2019. Flera 100-tals. Jag kan inte annat än anta att de är väldigt lågbegåvade, men igångsatta a...

...Paris! 2 ggr på tågluff i slutet av 80-talet.... 2 ggr på 00 talet som vuxen. Jag har varit inne i Notre Dame med min mamma. Jag föredrar dock Sacre Coeur.   Frankrike var länge mitt favvoritland näst efter Sverige. Numer är Frankrik...

...över saker och ting. Längre....   Det är därför den här bloggen slumrar så sött mest hela tiden. Nu när jag skulle logga in, så kom jag knappt ihåg lösenordet. Men nu blir det i alla fall av.   Det händer att det finns dagar då jag t...