luffaren

Senaste inläggen

Av peter - Onsdag 28 juni 18:48

...idag.

Arbogakvinnan och Ekeroth bedöms skyldiga för sina respektive brott....


Leif GW Persson berättar i Expressen att det här om Arbogakvinnan har han varit säker på hela tiden.

Är det ens nån som varit osäker undrar jag?

Plats han tar i onödan den karln, GW.


Jag tror vi har ett fungerande rättssystem i Sverige.

Jag tror också att det blir fel ibland.

Inte särskilt ofta, men ibland.


Då ska det som är fel så klart rättas till och ev oskyldig ska ha upprättelse.

I fallet med den här Linna som nyss blev släppt och drog vidare till Kanarieöarna inväntandes rekordskadestånd. Där håller jag mig reserverat avvaktande.

Jag är inte så säker på saken.


Jag har lite svårt för stjärnstatusen medierna utrustade honom med.


Jag kommer ihåg en snubbe som hette Joey Rahman.

Han fick också rekordskadestånd efter att ha blivit både dömd och frisläppt för mord.

Jag var inte så säker där heller.

Det var ett jävla snyftande både här och där vil jag minnas.

Några år senare blev han misstänkt för stämpling till mord i sitt forna hemland Bangladesh.

Ingen rök utan eld liksom....


Jag kommer även ihåg den här Annika Östberg som blev dömd för medhjälp på mord på polis i USA.

Det var ett jävla snyftande drev för att få henne utlämnad därifrån och överlämnad till att studsa ut från en blixtvisit i svenskt fängelse och till den nyvunna friheten.


Det drevet dock glömde informera om var att hon faktiskt varit dömd tidigare i USA för dråp på pojkvän.

+ en hel del annat.


Nja, där var jag inte så säker heller, dessutom såg hon ganska så osympatiskt ut.

Jag har svårt för sånt där snyfteri när vi faktiskt inte vet hur det ligger till.

Eller när det vi faktiskt vet inte förtjänas att snyftas kring.


Det som idag däremot gör mig uppriktigt ledsen är Michael Nykqvists bortgång.

Det verkade vara en riktigt fin kille som dessutom såg väldigt snäll ut.

Jag är rätt säker på att han verkligen var snäll också.

ANNONS
Av peter - Måndag 19 juni 15:01

...människor.

Är oftast givande på något sätt....


En del mer än andra såklart och en del önskar man nog att man varit utan.

Men av båda ovanstående går det att lära sig saker.

Man kan ta med sig det man vill ha och lämna resten.


Jag skulle nog säga att jag är ganska öppen.

Är inte speciellt hemlig, den här bloggen är ett tecken på det.

Att jag åker runt och pratar om mig själv är ett annat.

För att kunna möta andra människor så måste man öppna upp.


Det har inte alltid varit så här.

Förr höll jag dörren stängd och drog mig undan gemenskap och samtal med både kända och okända.

Det var först när jag ändrade från stängd till öppen som jag började växa som människa.


Jag önskar att ovanstående skulle gälla för länder, kulturer och religioner också.

Vi kan inte stänga oss inne och resa murar omkring oss.

Inget bra händer i ensamhet och isolation.


Mitt projekt med att ta mig gåendes från Nynäshamn hem till Trollbäcken havererade i tristess.

Igår tog jag mig visserligen från Nynäs till Ösmo, men det var stentråkigt.

Bara jag och en bilväg.


Inte ens jag som är asfaltsindian kan tycka det är kul i mer än 2 mil.

I morse vaknade jag utan några som helst planer mer än att jag visste att jag skulle ut.

Fick en inbjudan och efter lite snabbt kaffe så var jag ute på promenad med en fin gammal vän och två hundar.

Vi gick vid Gammelström och Nyfors.

Det var ett fint möte.


Jag måste säga att att Tyresö är rätt så fantastiskt.

Vatten, sjöar och hav överallt vart man än går!

Jag gillar det.

I Norrort fanns knappt en vattenpöl ens när det hade regnat.


Vi lämnade varann och jag fortsatte ett tag ensam.

Då mötte jag dessa:

 

 

Vad är det för nåt?

Rådjur eller hjort?

Jag gissar på hjort, men vet inte så noga.

I vilket fall ett bra möte.


Det blev i alla fall ganska så varmt efter ett tag.

Jag frågade en man på en bänk om jag fick sätta mig bredvid honom ett slag i skuggan.

Det fick jag och vi började språka om både det ena och det andra.


Det visade sig att han kom från Kamerun och via Barcelona hade han nått till Sverige/Tyresö på 90-talet.

Vi snackade lite fotboll och gårdagen match mellan Kamerun och Chile.

Vi enades om att Kamerun var ganska bra framåt, men att försvaret sög.

Jag förklarade vad jag jobbade med och han berättade vad han jobbade med.

Han jobbade inom hemtjänsten, men bara maj-september.

Resten av året bodde han i Kamerun.


Han berättade att många av de äldre han mötte i sitt jobb nästan aldrig några besök av sina barn.

Så var det inte Kamerun och inte i Spanien heller för den delen.

Där levde man med sina föräldrar.

Jag gav honom rätt i det.


Sen förstod han inte heller varför vi var så ledsna här.

I Kamerun kände han många som knappt hade mat för dagen men de skrattade ändå.

Jag insåg att han förmodligen hade rätt i det också.


Vi tog varandra i hand och skiljdes åt.

Det var ett bra möte!


ANNONS
Av peter - Torsdag 15 juni 17:51

...religiös.

Men den är en del i att jag öppnar upp mot att våga kalla mig agnostiker....

 


För mig är det viktigt att känna mig som en liten del i ett större sammanhang.

Det bidrar till att jag kan släppa på min självcentrering.

För mig är det nyttigt eftersom jag alltid tagit mig själv för på stort allvar.


För mig är det viktigt att förstå att det enda jag behöver är det som ryms i den ryggsäck som jag bär med mig.

Det bidrar till att jag kan släppa på min strävan efter mer.

För mig är det nyttigt eftersom jag redan har för mycket saker.


Legenden om Jakob(Santiago, St James)


Jakob var den förste av Jesus lärjungar som dog martyrdöden.

Enligt vad som berättats hade han missionerat i det spanska Galicien.

När han kom tillbaka till Jerusalem blev han halshuggen.

Hans kropp med huvud kastades utanför murarna.


Hans lärjungar i sin tur tog hand om hans kvarlevor som med hjälp av en ängel fördes med båt åter till Galicien.

Jakob begravdes där och sedan föll graven i glömska tills en mängd olika mirakler började ske på platsen.

Man lät bygga en krypta och en kyrka över platsen.


Snart började kristna runt om i Europa att vallfärda till platsen som på 1100-talet byggts om till en Katedral.

 

Runt Katedralen växte en stad fram som fick namnet efter lärjungen Jakob - på spanska - Santiago.

Ganska snabbt blev Santiago den tredje största vallfartsorten efter Jersusalem och Rom.

Det sägs att omkring 1000 människor om dagen besökte Jakobs grav under åren 900-1400.

Sedermera blev Pilgrimsvägen en viktig handelsväg och pilgrimerna skyddades av Tempelriddare.

 


Heliga Birgitta är sveriges mest kända helgon och hon är också en pilgrim.

Hon gjorde sin vandring till Santiago åren 1341-1342.

Det tog ju således lite tid.

Men man ska ha klart för sig att hon färdades med hela sin familj och startade i Vadstena/Sverige.

Sedan dess är hon skyddshelgon för pilgrimsleden.

 


Hon har säkert inspirerat många svenskar sedan dess att gå till Santiago.

Men de flesta av dem har säkert inte startat från Vadstena.

Leden börjar där man själv vill.


För mig börjar den varje år i Spanien.

Jag kommer att gå så länge jag kan och vill.

I år börjar jag i Pamplona och slutar i Burgos.


I helgen kommer jag att skriva om de möten man kan ha med sig själv och andra när man är där...

 

Av peter - Onsdag 14 juni 19:30

...Santiago.

Eller The Way Of St James....


Jakobs väg!


"Det bästa jag någonsin gjort"

Så uttrycker sig många som vandrat till Santiago De Compostela.

Jag förstår dem verkligen.

 


Det kanske inte är det bästa jag har gjort.

Jag kan komma på en hel del som smäller högre.

Min dotter och det att jag slutade dricka för 11 år sen är två av de saker som ligger närmast till hands.


Däremot så hjälper caminon mig att behålla det jag har idag.

Om jag inte hade kommit i kontakt med denna uråldriga vandringsled så tror jag inte jag hade mått lika bra som jag faktiskt gör numera.

I vilket fall så hade jag varit en hel del häftiga möten med mig själv och andra pilgrimer fattigare.

Jag hade varit utan en kärlek till Spanien och deras språk, natur, människor och historia.

Det är nog så att jag hade varit utan en hel del mål och mening som mitt liv behöver.

Caminon lever mycket inuti mig.

Trots att jag rent fysiskt inte är där kan jag för mitt inre ta mig dit.

Jag har fört in den här biten in i mitt 12-stegsprogram.


Man kan göra detta tillsammans med någon man tycker väldigt mycket om eller som ensam.

    

Jag har prövat båda saker.

Båda är lika bra.


Sedan Maria och jag gjorde det här första gången 2013, som ett resultat av en halvgalen utmaning fr min sida, så vet jag att vi har sporrat flera andra att göra detsamma.

Men vi var först i vår bekantskapskrets, eller hur Maria?

 

Sedan dess har jag gjort det med kvinnan jag älskar och delar mitt liv med.

Jag har vandrat 27 mil med i stort sett bra mig själv som sällskap.

Det sistnämnda var jävligt jobbigt kan jag upplysa om.

Men nyttigt.

Jag lärde mig en hel del....


I år ger jag mig iväg själv igen.


I morgon kommer jag här i bloggen skriva lite om historien som ligger bakom denna vandring.

Hur den började....




Av peter - Torsdag 8 juni 18:18

...förändring.

Börjar inuti oss själva....

 


De flesta människor är utstuderade vanedjur.

Vi mår bra av rutiner och gillar egentligen inte alls att behöva ändra våra vanor.

De ger oss trygghet och en känsla av allt är som vanligt, lite lagom så där.

Vi håller hårt på våra sanningar, även om de blivit till lögn.

 

För mig blev det till slut så att en vana blev ett missbruk.

Det som blev vanligt i mitt liv var att avrunda varje dygn med en flykt.

Jag var oerhört medveten om hur kring jag skulle lyckas styra dit varje dag, till slut blev det för mig normalt.

Lögnen var mig närmare än sanningen och jag ljög för andra, men framför allt för mig själv.

 

Människor runt omkring mig ropade på förändring.

Jag hörde deras röster, men jag förstod aldrig vad de sa.

Det var deras önskemål om att jag skulle förändra mig.

Jag vägrade, eller rättare sagt - jag kunde inte.

 

Jag visste inte hur jag skulle kunna genomföra förändringen.

Däremot tyckte jag att jag kunde kontrollera både mitt liv och mitt missbruk.

Andra försökte bestämma om mig och tryckte på att jag måste förändras.

Mitt svar blev att jag satte hälarna i marken och vägrade envist.

 

Jag skyllde på än det ena, än det andra.

Det fanns gott om utomstående syndabockar som fick klä skott för varför jag inte ville kliva ur min komfortzon. En bedrövlig plats som till slut blivit min lilla missbruksbubbla där jag gömde mig bakom låst dörr och fördragna gardiner i total ensamhet.



Jag hade blivit blind för möjligheten till förändring.

Jag var fullkomligt övertygad om att mitt liv skulle behöva vara så här.

 ”den kära gamla vännen” Alkohol ställde alltid upp.

Den skulle "olyckskorparna" ge fullständigt fan i!

 

En dag hade i alla fall stenarna i min ryggsäck blivit så pass många att jag slutligen gav upp.

Mitt liv var nästan bara konsekvenser.

Jag var praktiskt taget öppen för vad som helst som kunde leda min väg bort från vad jag hade hamnat i.

Jag styrde stegen mot en självhjälpsgrupp.

 

Det var en bra början!

 

Det var ett bra första steg, men jag hade inte kunnat åstadkomma någon varaktig förändring och jag hade inte varit där jag är idag om jag inte snappat upp något som människor där ideligen sa.

"jag är här idag för min egen skull"

När jag förstod vad de faktiskt menade, så blev det lättare och jag började förändras långsamt- en dag i taget.

 

 

Vanor som blivit missbruk är farliga.

Missbruk och vad som kan missbrukas varierar.

Det kan vara alkohol eller knark.

Det kan vara mat eller godis.

Spel eller Sex.

You name it!

 

När vanor blivit missbruk, blir själva missbruket det vi flyr i.

Vi kan till slut inget annat.

Det är en falsk profet.

Det leder bara ner.

 

Idag försöker jag inte pådyvla förändringar på någon annan.

Jag vet att jag kommer att vara föga framgångsrik i det.

Det måste börja hos dem själva....

Av peter - Söndag 4 juni 15:52

...galen!

England är illa drabbat....


Fega as!

Det är allt jag kommer att säga om det.


1-1 i halvtid mellan Aik och Eskilstuna.

Det är för dåligt!

Det är allt jag kommer att säga om det.


Trump drar USA ur klimatavtalet.

USA är en enda stor jävla oljekartell.

Nog sagt om den idioten och detta cowboyland där hästen och pistolen bytts mot världspolisherravälde och bensinslukande bilar som kräver olja till ett billigt pris för att the american way of life skall kunna rulla vidare.....


Igår var jag på vejpfestival med svärsonen utanför Eskilstuna.

Det var ganska så märkliga människor där.

Subkultur tror jag det kallas.

Jag är säker på att de tyckte jag var högst märklig också, i synnerhet eftersom jag förmodligen var äldst på stället.


Leig GW Persson har tydligen gjort synnerligen briljanta aktieplaceringar.

Kan inte den människan göra något fel?


Batra i Moderaterna är farligt ute.

Vad gör en människa som är farligt ute?

Den människan sparkar andra!

Hon sitter nog inte så länge till hon heller.


Det gungar i Liberalerna också.

Jag gillar inte Jan Björklund.

Han gungade sönder den svenska skolan och lekte med den som om den var hans barndoms sandlåda.

Jag kommer nog få svårt för den som utmanar också(har glömt vad hon heter), men jag har aldrig röstat på dem vad det anbelangar, så det kan jag väl skita i.


Det går bättre för hon i Centern.

Det kan bli ett intressant politiskt landskap efter valet.


Det har blivit pizza 2 dagar i rad.

Idag måste det bli något annat, falukorv kanske?

Jag börjar bli hungrig.


Jag var i Barkarby igår.

Det såg mest tragiskt ut.

Och det gamla flygfältet som ff bebyggs liknar mest ett tivoli av kommers och en del märkliga bostäder.


I morgon blir det Servicekontoret långpanna.

Det blir väl bra, jag är ju nästan aldrig där längre.


1-1 fortfarande och nu har de spelat över 60 minuter.

De torskar bergis!

I så fall lägger jag ned den här fotbollssäsongen.

Jag är en typisk medgångssupporter.



Av peter - Tisdag 30 maj 18:31

...Tiger Woods.

Jag har inget till övers för honom i största allmänhet....


Han var stjärna i en sport ingen förknippar mig med.

Jag är to m ohjälpligt usel i minigolf, därav mitt ointresse för honom.


När han torskade för otrohet och kraschade ett äktenskap med svensk blond Elin betraktade jag hela händelsen med ganska så lågt nyhetsvärde för mig.

Jag tyckte mest tragisk snubbe med uppenbara problem.

Elin fick nästan 900 miljoner för besväret och flyttade väl tillbaka till Sverige?

Bra för henne i så fall.


Hon fick betala ett pris, förmodligen kärlekens pris, men hon fin tröst - nästan en miljard kronor.

Funkar...


Tiger Woods förlorade desto mer:

Omvärldens förtjusning över hur han hanterat sina klubbor och nyklippt gräs.

Sina sponsorer.

Fansen.

Status.

Sin familj som han förmodligen älskade över allt annat.


Men långt innan dess så hade han förlorat sig själv in i missbruk.

Tiger Woods är ett klassiskt exempel på en beroendepersonlighet med hög missbruksprocent.

Han är ett tragiskt exempel på en människa som med en dåres envishet kämpar för att få allt, men som sen i en enkel handvändning ser det falla ur hans händer.

Först osårbar och sen en händelse som får en oanad konsekvens.


Jag tänker inte sälla mig till de som sitter i sina journalistrum och likt gamar kalasar på hans kropp.

Det är jävligt enkelt för dem att göra det!

De förstår faktiskt inte hur det är att leva i ett missbruk där det snurrar jävligt fort utan kontroll.


Jag tycker faktiskt synd om Tiger Woods.

Killen behöver hjälp!

Helt tydligt har han inte fått rätt hjälp hittills.

Hoppas han hittar den själv.


Jag är rätt säker på att han är jävligt ensam just nu.

Det gör rätt ont där innerst inne, där bara han kan känna.

Jag har känt på den känslan.

Det är svår Ångest!


Kanske är han på botten nu?

Bra, i så fall vänder han.

Eller så har han jävligt långt dit?

I så fall kommer hans historia inte att sluta lyckligt.

Den kommer förmodligen sluta med hans död.


Vidare...


Trumps kommunikationschef avgår.

Jag förstår honom verkligen.

Snacka om omöjligt uppdrag.

Heder till Honom!

Heder till hans heder och för att han inte hängde i ett tag till bara för stålarna.


Jag gillar folk som står för saker.

Hade han stannat kvar hade han till slut fallit.

För Trump kommer att falla, var så säkra.

Förut har jag sagt att han inte kommer att sitta i 4 år, för han kommer att förklaras otillräknelig av en kongress.

Jag har ändrat mig.

Nu tror jag inom 1 år.


Här kommer 2 snubbar jag gillar stenhårt.

Den ene är ideligen i ropet.

Den andre har blivit mystiskt tyst.


Båda snubbarna har dock skön humor.

Hoppas de gör ett tv-program ihop.

De passar för varandra.

Det kan ni väl se?


 

       


Jag ser i alla fall knappt skillnad på dem.

Det skulle bli ett jävligt bra tv-program.

Men om vad det skulle handla om?

Det har jag ingen aning....



Av peter - Lördag 27 maj 13:42

...Prag!

 

Nu blir det lugnt ett tag....


Jag har hunnit med att jobba 2 dagar, 1 dag på vardera Facket och Servicekontoret.

Mycket överallt!

Jag kommer inte att gå sysslolös.

Vete fan hur jag ska få ihop allt faktiskt, men det löser sig.

En sak i taget, det viktigaste först.


Semester igen blir det veckan före Midsommar.

Sen ett par oxveckor fram till 50-årsfest och Spanienflykt.


Spanienflykt?

Det låter lite konstigt, det kan jag hålla med om.

Jag flyr ju inte så mycket längre.

Förut var flykten till stora delar det enda jag sysslade med.

Skillnaden ligger numera i att jag flyr in i bättre saker.

 

Jag tror vi människor måste fly vardagen ibland.

Stänga av.

Man kan väl kalla det att ställa sig vid sidan om ett tag.

 

En del söker sig till gemenskaper.

Jag skyr dem hellre.

 

Jag kan delta.

Men efter måste jag hämta kraft.

 

Prag!

Den vackraste stad jag varit i.

Inga bilder eller ord kan göra staden rättvisa.

Måste upplevas!

 

Japaner, ännu mer japaner och skräniga öl-turister.

Ovanstående fanns det gott om.

Kommers.

 

Ibland är det nog svårt för en stad att hitta sin balans.

Från järnridå-kommunism till öppenhet och turism.

Prag har väl klarat den balansen så där.

 

Jag var där med människor som betyder.

Delar av min familj.

Generationer som kommer att bilda nya generationer.

 

 

Det är sådant här som kommer att finnas kvar.

När man inte längre finns, så lever ändå minnena kvar.

Man blir det minne man vill lämna efter sig.

Det är så man lever vidare.

Jag har den möjligheten.

Alla har den.

 

Tiden är utmätt.

Klockan tickar.

När klockan verkligen är slagen och timmen 0 infinner sig, när det hela väl är över.

Om därom slår har jag ingen aning, men jag ska försöka ta hand om tiden fram till dess.

Kraften och nyfikenheten finns.

Framåt, framåt är allt jag kan och vill.

Jag vill ta det här vidare ett par nivåer till.

 

 

 

Jag upphör aldrig med att fascineras av alla katedralers otäckingar.

Spelar ingen roll i vilka länder jag besöker dem, alla har dem.

Notre Dame i Paris är väl den hitills som haft flest.

Extra otäckt där utanför kanske.

 

Ganska uppenbar logik den katolska kyrkan kört med sen urminnes tider.

"här inne är du trygg, men där utanför väntar vad fan som helst", mm - ungefär så.

Ganska enkelt då att hålla människor på mattan.

Fast jag tycker de missuppfattat hela skiten, hela tiden.

 

Vi måste istället gå in där för att hämta sinnesron.

Sen måste vi ta med oss det vackra ut i världen.

Det är ju där vi ska leva!

Bland alla andra.

Det är där meningen med allt finns.

Vi är en del av något större.

En gemenskap.

 

Även om jag skyr gemenskapen ibland så vet jag att det är så.

Ensam kommer man inte så långt...

Jag har försökt, ingenting hände....

Presentation


Den här bloggen är min självterapi. Mitt största problem i Livet är och kommer alltid att vara Peter. Det är min utgångspunkt i den här Bloggen. Välkomna!

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ luffaren med Blogkeen
Följ luffaren med Bloglovin'

allmänt


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se