luffaren

Senaste inläggen

Av peter - Söndag 15 april 17:35

...Uffes nya.

Ja, jag vet inte så noga....


Rätt dystert låter det som.

Han själv, på gitarr och munspel.

Inspelad på egen hand i hemmastudion.


Äh, det tilltalar inte, det fäster inte.

Det låter bara för tråkigt, to m för en "freak" som mig.


Kvinnorna är inte där längre och han saknar dem inte.

Jag tror att han är en mycket ensam man.

Förmodligen vill han ha det så.


Eller så pallade kvinnorna helt sonika inte längre med honom.

Han hade kanske blivit för bitter även för dem.


På jobbet har chef lämnat.

Hon gjorde det bra.

Ny chef kommer.

Det blir nog bra det med.


Jag har varit iväg på min sista fackliga styrelsesammansättning på FK.

Kanske är det den sista jag är iväg på någonsin.

Det får vara skitsamma i så fall -  jag har ju så inihelvete svårt att sitta still på såna där möten.

Jag trivs bäst i rörelse.


Aik slog nyss Dif.

Ordningen återställd.

Tråkig match dock!


Den Nordiska Motståndsrörelsen ringlade runt i tåg med flaggor i stan igår.

Hur fan är det möjligt?


Förvirrade människor utan mål och mening i sina liv.

Tomma skallar men med ögon fyllda av hat.

Snart försvinner de förhoppningsvis in i historien igen, men ansvaret vilar på oss andra att ge dem en knuff.


Sabine är I Tyskland, i Hannover närmare bestämt.

En mor och dotterresa i den enes fotspår.

Född i brinnande krig 1940.

Jag tror sånt är bra.

En möjlighet som kanske inte återkommer.


Jag hade besök i soffan igår.

Av en podd-mästare.

Det blev drygt en timmes råmaterial.

Ett par personer har bett mig starta en podd, istället för den här bloggen.

De har onekligen en poäng.

Den här bloggen ligger minst sagt i träda och handlar egentligen inte om någonting längre.


Fan vet!

Nåt jävla hantverk måste man väl syssla med?

Jag och fler med mig har nog svårt att se mig med mikrofoner, sladdar, kretskort und so weiter.

Men man kanske måste omfamna det nya?


Det skulle i så fall vara en podd helt tillägnad missbruk, beroende och medmänniskor i samma djävulska soppa.

Det kan nog bli ganska så bra.

Finns inte så många såna i det ämnet tydligen.

Tanken är ju att jag ska intervjua andra också.

Det är ingen enmansshow!

Det kan ju verkligen vara en bra sak, det får mig att släppa på min egen självcentrering.


Som finns där.

Jag vet.

Men jag jobbar på det!

Jag kanske aldrig blir riktigt färdig med det, men så länge jag kliver upp ur sängen varje morgon så har jag chansen!


Den här podden i alla fall.


Håll utkik!

Jag kanske kastar ut en liten bit från gårdagen som en liten demo på fejjan när min tekniker har jobbat färdigt.

Om han orkar vill säga, han kan nog vara rätt matt av gårdagen.

Det skulle jag själv bli av att intervjua mig själv i över en timme.


Nu sjunger han helt plötsligt...ja, Uffe alltså.

Att han inte behöver någon Pilgrimsvandring.

Han behöver bara ett bord och ett glas vin.


Han har ju inte hajjat någonting....

ANNONS
Av peter - Måndag 26 mars 18:51

...idag.

På tunnelbanan....


Han gick på tuben och tiggde pengar till härbärge.

Jag har hört honom på tunnelbanan förut, men det här var första gången jag "såg" honom.

Han fick de slantar som legat och skramlat ett tag i min vänstra bröstficka och vi började språkas vid.


Han berättade att han var ren från heroinet, men att han nu gick på starköl mot den värsta abstinensen.

Jag berättade vad jag var och att jag kunde ha en aning om hur han emellanåt hade det.

Vi pratade självhjälpsgrupp, men jag förstod rätt snabbt att det i nuläget inte var ett alternativ.

Det var inte det viktiga för honom.

Det viktiga för honom var att överleva dagen.


Han stod rätt långt ifrån det mesta.

Ett delat säte under max 2 minuter gav en inblick i en kille som saknade precis allt det vi andra tar rätt så givet.

-Jag har inget sammanhang

Det var vad han sa...


Han saknade riktiga vänner, familj, jobb, försörjning och bostad.

Det var det sammanhang han menade.

Vad ska man med en självhjälpsgrupp till om man inte har en skymt av ett sammanhang?


Om vi möttes nån mer gång skulle han berätta sin historia.

Det var en sorglig historia sa han.

Jag var övertygad om att han hade rätt.


Vi skiljdes åt efter 2 stationer.

Jag gick av och han fortsatte längre inåt vagnen, rabblandes på sin inlärda tiggarvisa.

Min färd gick vidare på en fungerande rulltrappa upp till Tvärbanan och ett tryggt hem.


Det är mycket det som livet går ut på.

Att vara en del av ett sammanhang och att finna någon slags balans i det.

Men är man inte en del, eller saknar alla andra delar, så skiter man nog i det där med balansen.

Att fly bli ett alternativ!


Jerry Williams är död.

Sorgligt!


Lundell högpresterar igen.

Dubbel-cd kommer på fredag.

Bok på 600 sidor i maj.

Jag har förbeställt båda.


Det mesta är som vanligt.

Jag stör mig på alla trasiga rulltrappor och turtlesmänniskor i tunnelbanan.

När jag kommer hem stör jag mig på att jag stör mig.


I morgon ska mina arbetskamrater få godis.

Jag tar min 12-års-medalj av nykterhet.

På kvällen ska jag och Sabine fira det med en middag.


Jag har ett sammanhang....

ANNONS
Av peter - Tisdag 6 feb 19:54

...med.

Att cirka 10% av alla män i det här landet är alkoholberoende....


Kanske runt 5% av kvinnorna.


Även om dessa siffror skulle vara i överkant så är det ändå väldigt mycket män och kvinnor.

Män och kvinnor som du och jag möter i vår vardag och i våra familjer.


Om vi också skulle lägga till en del % på andra beroenden som knark, andra droger(mediciner av olika slag), så snackar vi väldigt väldigt mycket människor helt plötsligt.


Om vi lägger till det faktum att det på varje missbrukare går ca 5 andra människor, vi kan kalla dem medmänniskor (familj, vänner och arbetskamrater) som är drabbade av missbrukaren, så snackar vi en väldigt stor andel av sveriges befolkning.


Nu har jag inte ens kastat in i räknesnurran en jävla massa andra beroenden att fastna i, såsom spel och porr mm.


Nu är jag absolut inte ens i närheten av att kalla mig hyfsad matematiker.

Jag lyckades i gymnasiet få till en 3'a i betyg till sist, men det var nog mest av välvillighet från läraren och för att jag hjälpte honom med matematik-bingon vi hade i klassen varannan fredag.


Jag vet inte hur många aktiva % vi skulle kunna komma upp i om vi räknar på totalen som lider kring beroendeproblematiken.


Men snackar vi om det här i den utsträckning som behövs?

Runt våra middagsbord, vid våra fikabord, eller i våra jävla telefoner och på sociala medier.


De flesta som läser min blogg i vanliga fall kommer inte ens att läsa idag.

Det blir scrollen förbi när de ser vad den kommer att handla om.

De tycker bara att jag är tråkig.

Tjatig!

Att jag förmodligen överdriver...


Helt ärligt?


Jag kommer att fortsätta tjata om detta så länge jag behöver....


Psykiska åkommor och sjukdomar var länge väldigt tabu att prata om.

Nu har det lossnat med besked.

Jag är glad för det, för jag har ett gäng såna issues oxå.


Men kvar på stationen står fortfarande missbruket/beroendet och medberoendet i det här landet.

Den diskussionen och de människor som lider får inte åka med tåget.

Tåget bara swischar förbi som om de inte ens syns.


Vem fan kör det där tåget?

Det undrar jag...

 

Av peter - Måndag 5 feb 19:11

...tag.

Men nu är jag åter....


Självvald exil är bra ibland.

Att inte skriva när man inte känner för likaså.


Jag är inte hypokondriker.

Däremot känner jag en hypokondriker.

Min pappa är en sådan.


De senaste 30 åren har han enligt egen utsago varit döende i de flesta sjukdomar.

Han har heller inget emot att gå till läkare eller att prata om sina sjukdomar, verkliga eller overkliga.

Det finns heller ingen hejd på de dramatiska operationer han har gjort.

Det har varit en strid på kniven.


Jag har hela tiden sagt att han kommer att överleva oss alla.

Inte illa pinkat av en som är 78 bast!  


Jag skulle nog hävda att jag är motsatsen till hypokondriker.

Till läkaren går jag helst inte alls.

Jag tror nämligen att om jag går dit så får jag en massa sjukdomar som jag helst inte skulle vilja ha.


Nu var jag hos min husläkare i torsdags.

Hitills har jag överlevt.

Men det illavarslande beskedet om mitt tillstånd är nog tyvärr bara skjutet på framtiden.

En massa tuber blod tvingade de av mig.


Mitt armveck ser ut som ett blått pussel.

De skulle kolla både det ena och det andra.

PSA -  det är det som skrämmer mig mest.


Min läkare underströk att jag skulle ha varit där förra året och att det var 2 år sedan jag var där sist.

Vi tog inte upp frågan om hur jag lyckades manipulera mig bort från det besöket och ändå lyckades få ut blodtryckspastiller för ett år ytterligare.

Ömsesidig respekt!


Min tanke gick ändå till sjuksystern som jag fintade upp på läktarn på telefon förra året.

Gissar att jag inte blir lika framgångsrik nästa gång  


Blodtrycket var i alla fall bra.

140/88.

Hjärta och lungor var också finfina

Det pumpar på och andas som det ska.


Till nästa år ska jag i alla fall kolla upp den här tunnelbanereklamen som jag sett skymta förbi.

Läkarbesök via app.

Där jag är hemma och läkaren är någon annanstans.

Borde bli hur lätt som helst att manipulera.


Jag kanske inte ens behöver vara med?

Ska snacka med e-guiderna på jobbet om de kan ge mig några bra tips.


Ajöken!

Av peter - 10 december 2017 19:45

...sidor.

Jag har flera stycken....


Ett av mina största tillkortakommanden och det som faktiskt ger mig mest ångestpåslag i vänster bröst är postförsändelser.

Inte vanliga brev, räkningar och sånt.

Närå!

Det är paket det gäller.


Paket som kräver en insats av mig.


Det är inte heller det att jag är arg och irriterad på Postnord som så många andra.

Däremot så blir jag sur och grinig i största allmänhet mot min omgivning om det är ett paket som jag ska skicka eller ta emot.


Jag vete fan vad det är.

Det blir värsta stresspåslaget hos mig.

Blodtrycket sticker till 160/120.

Sömnlöshet.


Jag drömmer om avier, inslagning och att jag inte hittar början på tejprullen.


Jag säljer inget på Tradera, däremot så handlar jag desto mer.

Mest lp-skivor o liknande.

Problemet ligger inte i själva handlandet.

Jag vinner nästan alla auktioner jag är inblandad i.


Ångesten och skräcken kommer när jag får en massa uthämtningslappar och sms i mobilen om att jag har paket att hämta.

Får jag sedermera dessutom påminnelser så blir det riktigt jävla oöverskådligt.

"gör detta nu fostast möjligt din dumma djävel, för vi har fullt i förrådet på Hemköp", skriker dessa påminnelser till mig mellan raderna.


För ett tag sen så krängde jag iväg lite kissprylar i en facebooksgrupp som jag är med i.

Det är en säljavdelning till KNIS(Kiss Nörds In Sweden) som heter GLFS(Got Love For Sale).

Det var det värsta jag varit med om hittills.

Aldrig att jag gör om det trots att jag drog in flera tusen på lite dockor, kortlekar, posters och andra kissprylar.


Då var man tvungen att att ha en uppfattning av vikt, portokostnader, storlek på höjden, bredden och på tvären.

Ömmande, skrymmande.

Inslagning.

Olika paketstorlekar hit och dit.

Small, Large eller XL.

-Vira ett extra varv med tejpen för helvete!


Postnord, DHL, Schenker och fan och hans moster.

Jag gör aldrig om det.


Fast undrar om inte själva hämtandet ändå är värst?


Stressen börjar redan på morgonen när jag fiskar upp lapparna i högen.

Jag läser igenom dem på bussen.

Ska passet med, eller behöver jag inte legga?


B nr-paket kan man lätt hämta ut, där krävs ingen större ansträngning.

Det är bara fram med lappen och tack för paketet.

Visserligen får man stå i kö med de övriga i paketpöbeln ändå.


De lappar där det står om att legitimering krävs tycker jag är direkt hotfulla.

Medtag legitimation och om inte du orkar följa med så ska hon som går dit i ditt ställe helst ta med sig dig också, men i alla fall ditt leg och sitt eget.


Dessutom finns det ingen linje i detta.

Ibland leg, ibland inte.

Jag har aldrig hajjat vem det är som bestämmer vad?


Framåt eftermiddan börjar jag bäva för vägen hem.

Om jag ska hämta paket så måste jag stiga av bussen en station tidigare för att gå in till Hemköp.

För det är där posten ligger numera.

På Hemköp.

I Barkarby var det på COOP.

 

Förresten så är det ingen linje i det här heller.

Ibland är det på Tobak.

En annan gång kan det vara på Videohörnan.

 

En helt annan gång fick jag faktiskt be om skjuts tvärs över kommunen ända till Godissvampen.


Jag gillar inte att gå av bussen en station tidigare än vanligt för att gå sista biten.

Fast det fyller sin funktion ändå det här med att gå hem med paketet.

Jag sliter upp paketet bit efter bit, river tejpen i remsor och kastar dem i de papperskorgar som jag möter längs vägen.


Inte fan tänker jag ha en massa kartonglik i travar hemma som aldrig blir bortburna till grovsoporna.


Jag ska sluta handla med sånt som kommer med paket.

Det här har jag nu att tampas med.

En julklapp är spårlöst försvunnen.

Nu sitter jag här och skriver detta och har lyckats få till mig en slags spårkod som om allt stämmer möjligen ska göra det möjligt för mig att få ut mitt paket.

 

 

Jag tycker det här är skitjobbigt.  

 

 


Av peter - 27 november 2017 19:14

...Scorpions.

För två veckor sedan Thåström....


Igår köpte jag biljetter till Iron Maiden.

Det har varit en mängd konserter i år.


Lönerevisionen är min fackliga huvudgärning under året.

Jag jobbar för att andra ska bli så rättvist bedömda som möjligt.

Min egen lön skiter jag i!


Hur jag gillar att dra iväg till caminon i Spanien känner ni till.

Jag går på mark som miljontals pilgrimer vandrat sedan 800-talet.


Jag klurade idag på varför jag gillar dessa saker så mycket.

Jag kom på, eller tror att det beror på att alla dessa tre "happenings" är så mycket större än jag själv.


I jämförelse är jag ingenting.

I jämförelse är jag som ett sandkorn i Sahara.


Jag blir helt enkelt en liten del av någonting väldigt stort.

Det är som om jag lämnar över och bara åker med.

Det handlar om att förminska mig själv och minska allvaret i Livet.


Det här är oerhört nyttigt för mig!


Från att ha varit fullständigt självcentrerad i min onykterhet för att sedan gå till att bli nästan lika självcentrerad i min nyvunna nykterhet så tror jag fullt och fast på att det här är något jag mår mycket bra av och måste fortsätta med.


Jag fortsätter....

Av peter - 22 oktober 2017 14:01

...varit.

En stor vecka för "manliga" tv-personligheter....


Den ene snuskgubben efter den andre har fallit tungt.

Både i Usa och i Sverige.

Vi har sett ett kvinnligt upprop som i alla fall jag applåderar och inte känner mig hotad av.

Det som många kvinnor, unga som gamla haft i ryggsäcken vågar de nu göra sig av med.

Det är bra!


I Martin Timells fall verkar det inte finnas någon hejd på vilken psykopat han faktiskt är.

Bakom hellyllefasaden har han visat sig vara könsblottare, tafsare, mobbare, rasist och kvinnoförnedrare i en aldrig sinande ström under många herrans år.

Skäms TV4! mycket av skuld och skam ska komma till er nu.

Stålar har styrt att ni skyfflat undan problemet.


Martin Timell är körd, slut och lär få gå på närbutiken och handla i skam i framtiden.

På min "antilista" ställer han sig som god två tätt bakom Tito Beltran och strax före Donald Trump.

Synd om hans familj dock, de hade nog inte gjort något för att förtjäna detta.


Snubben i Göteborg.

Lasse Kroner.

Vilken farsartad snubbe!

Har skickat sexfoton på sig själv till ung tjej som stått i beroendeställning till honom.

Saknas självinsikt?

Ta en titt i spegeln.


Fler fula gubbar lär dyka upp nästa vecka.


Vad händer i Katalonien?

Jag vill se ett helt Spanien.

Kanske är det här en del i resultatet av att Spanien som så många andra länder inte tar itu med sin närhistoria?


Har haft ett kort möte med Herman Lindqvist.

Vi synkade inte helt.

Han hade i alla fall en väldigt trevlig fru.


Ska jag försöka hålla mig kvar på FK eller ska jag följa med mina kompisar in på ny myndighet?

Fk har varit mitt hem länge...

Har i alla fall fått min guldklocka  


Har blivit inbjuden till stor 67-fest på Garbo.

Jag räds såna tillställningar.


Har fått en ny kompis.

En granne i 50+ åldern med rötterna i Iran.

Vi vejpar och dricker te ihop!

Av peter - 26 september 2017 20:25

...jag?

En del kallar mig en av de värsta brottslingarna i historien....


Det kanske stämmer, för jag har faktiskt dödat fler människor än de som fallit i alla krig i hela världen under alla tider.


En del människor har jag gjort till vrak.

Jag har förvandlat många förhoppningsfulla ungdomar till att bli samhällets olyckskorpar.

Miljontals av människor har jag förlett in på dåliga vägar.


Jag har förstört svaga och krossat många starka.

Vissa människor har jag förvandlat till dårar.

Jag lägger ut snaror för de oskyldiga och värnlösa.


Den förtvivlade äkta makan/maken känner mig.

Likaså barnen som gråter sig till söms varje kväll.

De föräldrar som har fått sitt hår grånat i sorg över sina barn känner mig också.


Jag har ruinerat miljoner och jag ska ruinera ännu fler!


Jag är Alkohol!

Presentation


Den här bloggen är min självterapi. Mitt största problem i Livet är och kommer alltid att vara Peter. Det är min utgångspunkt i den här Bloggen. Välkomna!

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2018
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ luffaren med Blogkeen
Följ luffaren med Bloglovin'

allmänt


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se