luffaren

Senaste inläggen

Av peter - Tisdag 26 sept 20:25

...jag?

En del kallar mig en av de värsta brottslingarna i historien....


Det kanske stämmer, för jag har faktiskt dödat fler människor än de som fallit i alla krig i hela världen under alla tider.


En del människor har jag gjort till vrak.

Jag har förvandlat många förhoppningsfulla ungdomar till att bli samhällets olyckskorpar.

Miljontals av människor har jag förlett in på dåliga vägar.


Jag har förstört svaga och krossat många starka.

Vissa människor har jag förvandlat till dårar.

Jag lägger ut snaror för de oskyldiga och värnlösa.


Den förtvivlade äkta makan/maken känner mig.

Likaså barnen som gråter sig till söms varje kväll.

De föräldrar som har fått sitt hår grånat i sorg över sina barn känner mig också.


Jag har ruinerat miljoner och jag ska ruinera ännu fler!


Jag är Alkohol!

ANNONS
Av peter - Söndag 17 sept 12:37

...Mats Magnusson?

Jag gör det i alla fall....

 


Hängde man med i fotbolls-sverige under 80-talet och i början av 90-talet, så är namnet bekant för de flesta.

Han var ett tag en av sveriges i särklass vassaste anfallare.

 


Känd från MFF, Helsingborg, Landslaget, Servette i Schweiz, men i synnerhet från sin tid i Benfica - Portugal.

Han har nu med hjälp av Marcus Birro(som jag en gång gillade, men nu har rätt svårt för) skrivit en bok om sitt missbruk som synnerligen aktiv alkoholist.

Den heter "Masse-helvetet tur och retur"


Jag har läst en del försnack om boken.

Igenkänningsfaktorn i det han beskriver kring hans destruktivitet i missbruket är hög.

Han söp bort allt!

Berömmelse, vänner, familj och alla sina pengar som han tjänat som välavlönat fotbollsproffs.

Allt försvann!

Ett tag levde han faktiskt som hemlös och sov på parkbänkar eller i klubblokaler.


För mig gick det aldrig riktigt så långt.

Visserligen kom det till den punkt att min parkbänk var min vardagsrumssoffa.

Min dotter tog ett steg bort från mig.

Jag förlorade vänner som jag fortfarande har svårt för att förstå hur det gick till.


Jag hade dock min lägenhet och mitt jobb kvar.

Både dessa saker var jag för stolt för att förlora.

Jag sökte hjälp innan ALLT brakade och hade på så sätt mer tur än Mats Magnusson.


Det jag och Mats Magnusson har mer gemensamt än något annat är skammen inför sitt barn/barnen.

Skammen kan tiden på något sätt rensa i, men aldrig ta bort helt.

Så är det!


Varför är denna bok så viktig då i mitt tycke?

Jo, av flera anledningar.

Men främst för att det är viktigt att belysa att vem som helst kan drabbas av denna sjukdom.

Man kan på en väldigt kort tid gå från ett värdigt liv till ett helt hopplöst där snaran känns som enda lösning.

Boken visar också de som drabbas vid sidan om.

Den visar också på att man kan vända ett ovärdigt liv till ett synnerligen väldigt värdigt.

Vänner man har förlorat går också att ersätta.

Kärleken mellan pappa och barn går också att reparera.


Jag kommer köpa och läsa denna bok när den släpps.

Hoppas att andra också gör det.

Vi behöver prata mer om sånt här nämligen!


Tack Mats Magnusson!

Må du aldrig springa offside med alkoholen igen.


ANNONS
Av peter - Tisdag 12 sept 13:59

...nu.

Men nu är jag hemma och tillbaka igen....


Hemma igen till det liv jag lever.

Till min vardag där jag har en plats.

För att kunna hitta hem och tillbaka till vardagen så måste man ibland komma bort.

Långt, långt bort.


Där har jag varit nu.

Jag har varit i mitt inre rum.

Där jag kan stänga om mig och lämna allt annat utanför.

Där inne har jag öppnat upp mina fönster för andra saker.

Gardinerna har fått fladdra fritt och dammet har yrt.

Svetten har tunnit ned i mina ögon och jag har viftat mot flugor.

Det har funnits otrolig prakt, men också stor fattigdom.

Jag har kommit i kontakt med min andlighet.


Jag har lämnat min comfortzone och hoppat lite grann ned i det okända och utmanande utan fallskärm.

För mig är det en livsnödvändighet.

En slags självvald exil med det absolut nödvändigaste som ryms i min ryggsäck.


Jag vet lite bättre nu vem den här mannen som bor i mig är.

En man som är 50 kan låta själen leva eller dö.

Vara nöjd med det man har och så ännu ett frö.

Det känns som jag gjort det.


Jag har gått ned ett par kilon, men inte så många jag hade önskat.

Jag har varit i kontakt med sociala medier mer än jag hade önskat.


I övrigt har jag fått ut det jag ville.

Och mer där till.


Jag är en lycklig man.

Ikväll är det Champions Leauge.

Nu ska jag till Palmyra Kebab.

Jag är hemma hos mina tjejer och jag har min dotter inom räckhåll.


Jobbet börjar först på måndag.

Rykten gör gällande att jag måste lämna FK för en ny Arb, givare 2019.

Men det är sånt som får vänta!

 

 

 

 

 

 

 

Av peter - Tisdag 15 aug 16:30

...50.

+ lite moms!


Jag passar på att tacka alla som lämnade en hälsning på Facebook eller på andra sätt igår.

Verkligen överväldigande!

Många.   

Tack, verkligen.  


Jag mår inte dåligt av lite bekräftelse, tvärtom.

Så är det för en lite känslig och kantstött själ.


Jag närmade mig min dag som 50 i total ensamhet.

Likadant blir det med festen på lördag.

Jag håller mig lite avvaktande och spejar liksom in den.

På människorna som kommer att vara där.

Jag mår bra av att förhålla mig på det sättet, känner efter bra då.

Eller inte alls, bara är.


Fest hade det inte kunnat bli utan min brorsa och min mamma.

Vare sig det gällt, 30, 40 eller 50 så är de mina klippor när det kommer både till logistik och mat.

Jag bockar och bugar mig!


Fick dessa tjusiga indianer av mina brorsdöttrar.

 

Drömfångaren av arbetskamraterna hänger bra ovanför balkongdörren i vardagsrummet.

 


Det blir nog bra det för jag brukar somna i vardagsrumssoffan ibland.


Fina kubanska cigarrer igår Gabriel!


Kommer väl fler presenter på lördag.

Jag gillar presenter.

Har alltid gjort.

Så nu vet ni det  


Jag kom aldrig att skriva den där väldiga generationsromanen.

Inte heller blev jag den erkänt duktige journalisten.

Kvinnor har jag träffat, men inte så många som jag tänkt.

Jag kunde ha mått bra i många år, där jag istället mådde rätt dåligt.


Men jag har min blogg och kan uttrycka mig bra i tal och skrift.

Istället för en tidningsredaktion blev det undantagslöst Försäkringskassan för min del och jag har trivts förbannat bra där hela tiden (förutom ett par tunga år på Centralarkivet om jag ska vara ärlig).

De kvinnor jag träffat och skilts från har gett mig något och min förhoppning är att också jag gav dem något.

Nu lever jag tillsammans med den bästa av dem alla.

Idag mår jag så bra som jag förtjänar.

Framför allt så är jag medveten om att jag kan göra någonting åt det.

 

Jag är en man av min väg och jag kan en del för mig viktiga saker.

Det jag lärt mig av livet är att det är framåt jag måste.

Framåt, framåt, är allt jag kan och vill!

 

Jag står inför den sista perioden i hockeymatchen.

Någon sudden death vill jag inte veta av.

Inte heller något chansartat avgörande på straffar, men gärna en förlängning utan slut.

 

Jag kommer aldrig bli gammal i själ och sinne.

Det kan jag lova!

 

Kroppen, den är nåt annat.

Jävligt stelt från sängen fram till kaffemuggen på morgonen.

Men hittills har jag klarat av att sparka loss rätt bra.

 

Jag är fortfarande väldigt nyfiken på Livet vilket jag ser som en stor tillgång.

Jag är som alla människor, en blandning av sött och salt.

På mitt sätt är jag unik.

Det finns bara en som jag.

 

Vilket i ärlighetens namn nog är rätt så bra det.

Ibland måste man skänka en tanke till sin omgivning också.

Av peter - Fredag 11 aug 18:50

...ingen.

Ingen söker mig....


Ibland vill jag ha det exakt så.

Självvald exil i ett par dagar.


Sabine undrade hur jag skulle klara mig utan dem när de åkte till Kreta.

Jag klarar mig fint.

Håller på och bygger och målar här hemma.

 

Ett jävla pillergöra faktiskt.

Jag är noga med att läsa instruktionsboken.

 

Försökte mig på att gå en mil + moms idag.

Efter ca 6 km avbröt jag, kände att formen inte fanns där riktigt, blev en pizza istället.


Läste idag att Lundell skulle skilja sig.

Jag visste inte ens att han gift sig.

Ser det som ett sundhetstecken att jag inte hänger med kring honom.


Har gjort en spellista på Spotify till 50-årsfesten.

Tyngdpunkten ligger på sånt som inte är hårdrock.

Blev en del Cohen, Lundell, Boney M, Thåström, Wiehe, Afzelius och Springsteen.

För säkerhets skull kastade jag in lite Kiss och Sabaton också!


Mitt spanskapluggande börjar bli lite klurigare.

Jag har klarat ca 25% av kursen, men hade lite gratis i och med att jag kunde lite innan.

En del ord är verkligen svåra och saknar all logik tycker jag.

Vad sägs om det här t e x?

*Analgesico

* som betyder smärtstillande.

Jag tycker det är jävligt klurigt.

Inget man helst går in på Apoteket i de spanska bergen och frågar om direkt.


Eller kylskåp.

*Kylskåp är jävligt klurigt!

*frigorifico


Maria, finns det inget enklare?


kl 20.45 börjar Premier Leauge.

Jag har det bra som sagt.


2 helgalna gubbar träter.

Med en ryckning med ett finger kan de sätta världen i brand.

Kan ingen plocka bort dem?


En del bjuder gamla kärlekar och exfruar till sina bemärkelsedagar.

Jag har aldrig förstått det där.

Visserligen har jag rätt så bra kontakt med dem.

Den är ingen alls nämligen.


AJÖKEN!



Av peter - Måndag 7 aug 17:59

...missförstånd.

Jag är inte 50 ännu....


Folk grattar mig i efterskott till höger och vänster.

Jag hajjar ingenting.

Ännu har jag inte placerat ut tyngderna på mina axlar.

Än så länge går jag med lätta steg.

Jag fyller den 14'e, så nu vet ni det.

En hel vecka kvar!


Här lagar de just nu fisksoppa.

Hur är det ens möjligt?

Luktar vedervärdigt.

Jag har anbefallt korsdrag åt alla väderstreck.

Kände att nåt var på gång, har därför varit på Palmyra Kebab.


Bra första semesterdag i övrigt.

Sol och gick med lätthet 1,3 mil, härifrån och till Blåsut.


50-årsfesten känns under kontroll.

Det blir dyrt, men det är det värt.

Det blir människor som betytt för mig från vaggan och dit där jag står idag.

Människor som aldrig träffat varann.

Människor som inte träffat varandra på väldigt länge.

50 pers + moms.

Jag gläds åt sånt, gläds dock mest åt att mamma tycker att det ska bli så kul.

Undrar hur det är att vara mamma, snart 80 och ha en son som fyller 50?

Jag får väl fråga henne!


Jag avslutar nu mitt debattinlägg om Anders Borg.

Min enda tanke var att försöka förklara vad jag trodde hänt i hans skalle med alkohol inblandat.

Anledningen var 1 enda!

Mitt igenkännande i mig själv....


Jag är ingen feminist.

Det står jag för!

Jag förstår inte ens hur en man kan kalla sig det.

Jag kan i alla fall inte göra det.

Men fritt fram till den som vill.


Jag gillar kvinnor som är kvinnor.

Jag gillar män som är män, men jag ogillar män som inte ens är skuggan av en man.

Jag fördrar helst kvinnor framför män om jag fick välja.

Framför allt så är de mycket vackrare.


Jämställdhet och jämlikhet är för mig självklart.

Lika självklart vet jag tyvärr att det inte råder detsamma överallt.

Jag försöker göra något åt det i mitt jobb.

I alla mina "jobb" på Försäkringskassan.

 

Modigt skulle jag tycka det vara om "man" istället för att stampa på en man som redan ligger i dyn (och säkert kommer ligga där ett tag till) slog ett slag för de som lever som medberoende till missbrukare. Som lever under slaveriet och utplånandet av sig själv med en psykopat som livskamrat, eller lever i förorter där förtryck är på väg att upprättas för den fria individen. De som lider mest i det jag nämnt just nu är kvinnor.

Jag tycker det är för jävligt att ingen slår ett slag för dem.

Istället slår man mot en man som redan ligger ned.

I min bok inte alls särskilt modigt....

Av peter - Fredag 4 aug 17:44

...Borgs kläder idag!

Den ångest han förmodligen har just nu känner jag dock igen....


Även om jag idag har läst och förvånats över vad han gjort i helgen så kan inte jag fördöma honom.

Det han sagt och gjort är naturligvis helt vidrigt.

Om det finns inget att säga.


Det finns förmodligen också en förklaring till att det gick som det gick.

Jag är säker på att Anders Borg är fullt medveten om hur det kunde hända och varför.

Hans ångest lär inte vara mindre för det.

Omvärldens dom är hård.


Här är i alla fall min tro på förklaring, utan att jag vet svaret - det är det nog bara han som gör.


x han konsumerar så mycket alkohol i vardagen så nervsystemet i skallen har fått en smäll

eller


x han har förmodligen blandat psykofarmaka tillsammans med en stor mängd alkohol

eller


x stark stress under väldigt lång tid tillsammans med hög alkoholförtäring

eller en combo av ovanstående


Det Anders Borg råkade ut för händer ingen vanlig snubbe på fyllan.

Han försatte sig i ett hjälplöst tillstånd utan att egentligen veta vart den kvällen skulle ta vägen.

Ett otäckt tillstånd med stora minnesluckor och förvirring.

Det är som om han mentalt hoppade utan fallskärm och lämnade kvar sin klokhet i flygplanet.

En kemisk cocktail rakt in i pannbenet!


Ovanstående har hänt mig flertalet ggr.

Det är mer än 11 år sen, men ångesten kommer krypande upp från tårna på mig ändå.

Jag gjorde inget av den här dimensionen, dessutom var jag inte lika känd.


Alla vet att jag är lång ifrån Moderat, men i det här är Anders Borg och jag varandras bröder och jämlikar.

Hans ångest är min ångest idag.

Hoppas jag snart ser honom på AA!


Jag ogillar av princip drev.

Hoppas att han kommer hyfsat helskinnad igenom detta de närmaste dagarna och söker hjälp.

Jag har varit med om människor som tagit livet av sig för mindre.

Dessutom ska man rikta en tanke åt hans familj, framför allt hans barn.

De har det nog inte så roligt idag de heller....

Av peter - Söndag 2 juli 14:25

...Dn.

Inger lite hopp....


Jag läser på Dn. Debatt om att religion kan vara en väg ut ur våldsbejakande extremism.

Om det verkligen kan vara så vet jag faktiskt inte så noga.

Det har ju inte verkat så hittills!


Det positiva är istället vilka som står bakom artikeln, eller rättare sagt blandningen av dem.

En Imam, en kristen ärkebiskop, en ordförande för det judiska centralrådet och den nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism.


De tre religionerna vi kan knyta in här ovan har sitt ursprung från Abraham och hans förbund med Gud .

Alla tre är abrahamitiska religioner.

Tillsammans utgör de mer än 50% av världsbefolkningen.


Man kan alltså lite förenklat säga att Abraham är samma "pappa" till världens största religioner.

Lika förenklat kan man då också säga att dessa religioner på sätt och vis är "syskon". 

Är man syskon, har samma förälder, har placerats i samma vagga så har man en hel del gemensamt.


Man växer upp, drar åt olika håll, skapar egna talanger och egenskaper.

Det borde finnas mer gemensamma nämnare än det borde finnas saker och ting som skiljer.


Problemet är att de här religionerna historiskt sett istället ger sig på varandra.

Problemet är också att dessa religioner har skapat undergrupper såsom katoliker/protestanter- sunni/shia som också ger sig på varandra.


Hur kan så mycket hat finnas där kärlek borde finnas?

Jag har ingen jävla aning.


Förmodligen måste man gå tillbaka till ursprunget för att kunna hitta en förklaring.

Vart gick det galet?


En klok man sa en gång:

"Att ha en tro som hjälper en i livet är något vackert, fint och eftersträvansvärt.

Det är  först när vi börjar blanda in religion, kyrkor, präster och böcker som det börjar bli farligt."


Jag har ingen tro.

Jag kan t om avundas dem som säger att de har en.

Jag skulle tro att livet blev lite lättare om jag var som dem, om jag hade det de säger sig ha.


Jag är inte ens på bron till en tro.

Jag har faktiskt inte ens börjat bygga den där bron.

Jag vet i ärlighetens namn inte ens om jag vill börja samla ihop delarna till det byggandet.


Kanske räcker det med att jag en indian tatuerad på min vänstra underarm , Santiagokorset på min högra motsvarande, att jag själv står där nånstans mitt emellan och har min längtan och tro på en högre makt som hjälper mig och kanske leder mig på rätt väg när jag är på väg att spåra ur?



Presentation


Den här bloggen är min självterapi. Mitt största problem i Livet är och kommer alltid att vara Peter. Det är min utgångspunkt i den här Bloggen. Välkomna!

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ luffaren med Blogkeen
Följ luffaren med Bloglovin'

allmänt


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se